Fem kvinnor i 40-årsåldern med olika politiska bakgrunder och drivkrafter. Det som förenar dem är att de har tunga poster inom kommunpolitiken i Kiruna.
– Det är en gigantisk skillnad jämfört med förra mandatperioden. Då kunde jag sitta ensam med bara män. Vid ett tillfälle konstaterade männen på ett sammanträde att Kiruna har ett underskott på kvinnor. Det lyftes och sedan diskuterades det inte vidare. Skulle den diskussionen uppkomma idag så skulle det inte avfärdas lika lätt, säger Sanna Inga Poromaa, (V), andre vice kommunalråd.
En högprofilerad kvinnlig politikergrupp. För dem är det viktigt att normer och stereotypa tankemönster ändras.
– I mitt uppdrag som ordförande i fritidsutskottet så märker man förvåning över att en kvinna kan ha den positionen och göra det bra. För mig är det självklart. Det är ju för dem det är ovant, säger fritidsutskottets ordförande, Feministiskt initiativs Christine Brännvall
Emilia Töyrä, (S), nu vice kommunalråd, bytte politiskt spår och blev kommunpolitiker efter två mandatperioder i riksdagen.
– Jag har varit stark motståndare till att ge mig in i kommunpolitiken för jag har upplevt att det är en väldigt hätsk stämning i framförallt kommunfullmäktige. Jag är förvånad över att det faktiskt är en ganska trevlig stämning men ibland kan det bli lite grabbigt eller gubbigt om man ska vara helt ärlig, säger Töyrä, och fortsätter:
– Ibland, om en kvinna har en åsikt och för fram den med en vän röst, så blir den personen lite förlöjligad. Antingen med blickar, skratt eller så väljer man att göra något annat när kvinnan pratar. Det är härskartekniker. Jag tror inte alltid det är medvetet utan det är en kultur som fått gro och växa. Du ska inte behöva vara burdus och brutal för att kunna ta plats. Nu är vi fler brudar som finns med i alla församlingar. Det påverkar. Man kan inte bete sig hursomhelst om halva församlingen är kvinnor som dessutom inte tar skit, säger Töyrä.
– Det finns en oförståelse bland en del män för den egna maktpositionen som man själv har. Hur mycket makt eller tyngd man har, säger Lisa Forsberg som är ordförande för Feministiskt initiativ och är ordförande i valnämnden efter valet.
När Mats Taaveniku (S) presenterade sin laguppställning efter valet så stod det klart att fyra partier skulle leda Kiruna under mandatperioden, Socialdemokraterna, Vänsterpartiet, Feministiskt initiativ och Samelistan/Sámelistu.
De är övertygade om att det handlar om kompetens och inte inkvotering som gör att de har fått sina politiska uppdrag.
Hur kom det sig att ni tackade ja?
– Vid en debatt innan valet som facket Kommunal hade ordnat så beskrevs situationen för vårdbiträden och undersköterskor. Just innan den så kände jag mig trött, att jag inte orkade, men det vände då. Jag kände att någon måste orka kämpa. Jag vill också visa kvinnor och unga tjejer att det går. Du kan ha piercingar och kul hår och ändå gå in på ett möte och få gehör, säger Sanna Inga Poromaa.
– Förutom viljan att förändra samhället så finns det ett syfte till att jag tar den här platsen som ordförande i valnämnden. Jag vill inte att det ska sitta en gubbe här som ofta får den här lilla uppdraget för lång och trogen tjänst. De är ett jätteviktigt demokratiuppdrag, säger Lisa Forsberg.
Emilia Töyrä hade tänkt hoppa av politiken helt och hållet efter åtta år i riksdagen. Hon blev övertalad av partikamraterna i Kiruna.
– Det som fällde avgörandet att det blev kommunpolitik och inte regionpolitik är att, ursäkta uttrycket, jag är otroligt trött på att resa. Att ligga veckovis borta från familjen, att känna att jag inte räcker till, att min sambo får ta ett ohemult stort ansvar för barnen. Det är inte rimligt att kräva det av honom igen.
Åsa Larsson Blind, gruppledare för Samelistan/Sámelistu, är relativt ny i kommunpolitiken men mycket erfaren i andra sammanhang. Hon jobbar med samiska frågor lokalt, nationellt och internationellt.
– Jag är helt övertygad om att om man inkluderar fler perspektiv i beslutsprocesserna så blir besluten bättre. Det är det som ger syre också när jag jobbar i kommunen.
Hur kan ditt arbete i nationella och internationella sammanhang påverka kommunpolitiken i Kiruna?
– Kiruna är ett internationellt nav. Diskussioner som nu förs till exempel om Per Geijermalmen som väldigt tydligt sattes på EU:s agenda i början av året är en diskussion och en fråga som jag jobbar med i alla sammanhang där jag är aktiv. Jag ger ett perspektiv till de diskussioner som vi för här lokalt. Kiruna är ju ett otroligt tydligt exempel på när man samlar, inte bara nationella frågor, utan även internationella aspekter, säger hon.
Politiska företrädare på olika nivåer har vittnat om hur svårt det är att få ihop mammarollen med det politiska arbetet.
För er verkar det fungera. Hur gör ni?
– Kvinnor förväntas ta ansvar men i politiken ses kvinnor som något unikt. Det provocerar andra när jag säger att det är min sambo som har mest koll på barnen. Vi är båda föräldrar och nu råkar det vara så att jag är född med snippa och han med snopp men det påverkar ju inte hur man tar hand om barnen. Det är så knäppt att vi fortfarande ser det på det sättet, säger Emilia Töyrä.
– Vid mitt första sammanträde som ordförande i fritidsutskottet så hade jag med mig mitt barn som var tvungen att vara med. Hon springer omkring och gör ljud men jag höll i mötet och gick omkring, lyfte henne, bar och fortsatte. Jag ursäktade mig inte för det, utan de fick köpa de förutsättningarna som var. Jag tror att det gör att det inger mer respekt och förtroende och vidgar den här stereotypa bilden av vad det är att vara kvinna, förälder och politiker, säger Christine Brännvall.
De tycker sig se att fler får intresse för att engagera sig politiskt.
– Det sker föryngring i politiken och inte bara i mitt parti. Andra röster hörs och fler unga vill engagera sig. Vi har inte haft Ung vänster på väldigt länge i Kiruna och nu är den tillbaka, säger Sanna Inga Poromaa.
– Det är viktigt att det kommer in personer i kommunpolitiken med nya perspektiv och som ifrågasätter normer och strukturer.Vill du förändra något så får du fasiken göra det också. Man får de förtroendevalda som man förtjänar, säger Emilia Töyrä.