På upptäcktsfärd i gammelskogen
Den finns där, år efter år.
Vid en första anblick kan den tyckas vara som vilken annan skog som helst. Men genom förstoringsglaset ses en ny värld öppna sig.
Följ med på upptäcktsfärd i gammelskogen.
Vid en första anblick kan den tyckas vara som vilken annan skog som helst. Men genom förstoringsglaset ses en ny värld öppna sig.
Följ med på upptäcktsfärd i gammelskogen.
Snart är vi på väg, ut för att bekanta oss med Sakkaravaaras gammelskog som står att finna några kilometer nordost om Kiruna.
Här, vid sidan om Kurravaaravägen, blir de fjorton deltagarna i kursen, Upptäck gammelskogen, varse om sådant som man inte tidigare har lagt märke till.
Det är Naturskyddsföreningen i Norrbotten som i samverkan med dess lokala förening i Kiruna, länsstyrelsen, Kiruna kommun och Tornedalens folkhögskola anordnar kursen. Liknande kurser kommer under augusti och september att hållas i de flesta kommuner i länet.
Att delta är gratis och det krävs inga förkunskaper. Kursen pågår under två dagar.
Trasor av hänglav
Kursledare denna dag är biologen Mats Karström från Vuollerim. En mer passande ciceron än svår att finna. Han är en av landets ledande experter på gammelskogar. Han har under 20 års tid arbetat med att skydda dem.
- Ni måste komma hit, vi har två utrotningshotade arter på samma träd! ropar han till den utspridda skaran.
Mycket riktigt, på den ålderstigna granen som är rikligt beklädd med trasor av hänglav, växer också knottrig blåslav och gammal granskål.
Det är inte lätt för ett otränat öga att få syn på de minimala arterna. Genom lupp går det dock att skönja detaljerna. Arten gammal granskål är orange i mitten och "ser ut som en liten kaffeböna". De är beviset på att vi befinner oss i en gammelskog. Under dagen hittar vi flera rödlistade arter.
- Det lilla berättar om det stora omkring. Finns arter som dessa i skogen är vi i en gammalskog. De är kräsna och kräver just denna miljö.
Helt opåverkad skog
När vi också stöter på liten sotlav som har klängt sig fast på en grov gran, ja då råder inga tvivel längre. Den är utformad som en liten skål och tar man på den blir man lite sotig.
- Finare än så här kan det inte bli i trädskiktet på en granskog, fram och njut, säger Mats Karström.
En gammelskog behöver inte innebära att träden är uråldriga. I Sakkaravaara finns det många 250-åringar, några har kanske fyllt 400 år. Flera generationer har emellertid levt här under en tidsepok på flera tusen år.
Skogen har bevarats väl och inte utsatts för någon större åverkan av yxa och såg. En urskog däremot, är helt opåverkad av mänsklig verksamhet.
Långsam nedbrytning
Träd som murknat och blåst omkull ligger inte åt samma håll i gammelskogen. Planterade träd har ju en tendens att falla åt samma håll när stormar går fram och ofta rycks de upp med rötterna.
Här har träden hunnit murkna och sedan knäckts en bit upp på stammen. Lavor och tickor har bidragit till nedbrytningsprocessen.
- Det har tagit många års kamp innan trädet blåst av. Den är förrötad.
Under timmarna i skogen hittar vi ett ansenligt antal med olika växter. Rosenticka, granticka och många olika orkidéer finns lite här och där. Skrovellav växer på en sten. Den blir blå när den fuktas, inte grön som lunglaven. Dvärgbägarlaven ser ut som ett korallrev i miniatyr.
- Jag tycker det har varit jättekul och har lärt mig massor, säger deltagaren Malin Berglundh, biolog som arbetar på kommunen.
- Det är spännande och jag har lärt mig mycket nytt. Allt detta har man ju gått förbi förut på skogsturerna. Det är en ny värld, säger Klas Spett, boende i Parakka.
Naturreservat eller huskey-camp
Det är också ett syfte med kursen, att väcka ett intresse.
- Tanken är att vem som helst kan upptäcka det här, man behöver inte vara biolog. Vi har fantastiska gammelskogar här uppe. Man blir så lätt hemmablind. Det är kul att visa att den här skogen är speciell, säger Mats Karström.
Det är också ett sätt att skydda miljön.
- Vi har ett ansvar, allt liv är viktigt att bevara. Fortfarande försvinner mycket gammelskog och i Europa är det lite kvar. Vi har inte råd att förlora mer. De borde skyddas, de är något att vara stolta över, säger han.
Det går inte att ta miste på att han äger en stor fascination för skogen.
- Upptäckarglädjen är en orsak, att hitta det som ingen annan hittat eller något som är mycket sällsynt.
Sakkaravaara är åtråvärt. Det finns de som vill starta en huskey-camp i området, andra vill göra det till ett naturreservat.
Det är första gången Mats Karström spatserar omkring i Sakkaravaara. Han har sin åsikt klar.
- Det är på tok för fint för att exploateras sönder.
Så jobbar vi med nyheter