På kort tid har jag sett Krunegård på Talvatisfestivalen, Umeå Open och Minus 30. Med sig till Kiruna har han samma röda gitarr, samma poplugg och samma spelglädje. Han övertygar mig om att han är på den plats där han helst av allt vill vara just nu. Det förmedlar han också till den upprymda publikskaran (ganska mycket folk) som samlats vid Cityscenen.
Den fina Stjärnfallet (extranummer två) som han avslutade med fick inte samma harmoniska stämning som den kräver eftersom delar av publiken började vandra mot Kebnescenen där Dead by April skulle börja spela. Bästa låtar: Ett idogt jobb att driva ungdomen ur sin kropp, Hollywood Hills, Lev som en gris och dö som en hund.