Uppgifter till Norrbottens Media målar upp bild av timanställd ambulanspersonal som schemaläggs med prioritet över de fast anställda och som arbetar långt över de rekommenderade 160 timmarna som en månads arbetstid skall vara. Timvikarierna har förhandlat bra avtal med Regionen och kan få över 300 kronor i timmen – vilket utslaget på 160 timmars arbetstid blir en månadslön på närmare 50 000 kronor. När schema ska läggas vill konsulterna jobba så mycket som möjligt på så kort tid som möjligt och därför kan det bli en del trixande med arbetstidslagen. Från 28 november till den 14 december enligt ett nu lagt schema jobbar en konsult 228 timmar på 17 dygn. En annan schemarad visar en konsult som jobbat 135 timmar mellan den 5 november och 13 november. Anna Schroderus är representant för Vårdförbundet och jobbar på ambulansen i Kiruna. Hon ser ett flertal problem med schemaläggningen.
– Tidigare hade vi synpunkter på att timvikarierna arbetade ett och ett halvt dygn i sträck. Men detta har sedan skärpts till.
Vad behöver förändras?
– Vi vill inte behöva flytta oss i ett schema för att göra plats för en vikarie. Problemet med det är ju att då lönar det sig inte att vara fast anställd, säger hon.
Schemaläggningen på Kiruna sjukhus fungerar så att de anställda själva "önskar" ett schema och sedan gås detta igenom av en schemaläggningsgrupp, i vilken Anna Schroderus ingår.
– Det kan ju hända att vi fast anställda vill ha samma skift och då får vi vara beredda att flytta på oss för varandra, det är inga problem.
Men efter att gruppen lagt schemat gås det igenom av enhetschefen som är ansvarig för att lägga ut timvikariernas pass och då får de ordinarie anställda lämna plats.
– De som kommer söderifrån vill göra många timmar på kort tid och då blir det så här.
Ett annat bekymmer som uppstår i och med att en timvikarie blir schemalagd i 228 timmar är att allting över 160 timmar innebär kvalificerad övertid och det ger 2,4 gånger pengarna i timmen enligt Vårdförbundets avtal. Den schemarad som är 228 timmar uppgår, efter att jourtid på 44 timmar räknats bort, övertiden till 24 timmar – vilket innebär övertid värd närmare 18 000 kronor. Vårdförbundets regionordförande är förvånad när hon för höra om schemaraden.
– Ja herrejösses. Det är otroligt att de kan tillåta något sånt. Jag hade inte velat ha en ambulans med personal som jobbat pass med en snittid på 13,5 timmar om jag skulle åka långt från Kiruna till Gällivare eller till Sunderbyns sjukhus, säger Camilla Eriksson Sundberg.
Hon berättar att det är svårt för Vårdförbundet att hålla koll på dessa timvikarier som ofta inte är medlemmar i facket. Hon liknar det med konsultverksamhet i andra branscher.
– Vi måste titta på det ur jämställdhetsaspekten. Jag som kvinnlig akademiker har valt att bli sjuksköterska, men om jag går till mina jämförbara kompisar som heter ingenjörer och civilingenjörer så har konsultverksamhet förekommit länge utan att skapa stora konflikter.
Camilla Eriksson Sundberg menar att skillnaden är att de fast anställda skapat bättre förutsättningar för sig själva.
– De har lyckats få en dräglig löneutveckling över tid, och då blir inte konkurrensen eller avundsjukan lika stor och påtaglig.
– När du väljer att vara timvikarie i vården och får en månadslön på 50 000 kronor skapas det friktion, eftersom skillnaden i lön blir onödigt stor. Men inom ingenjörsbranschen är en sådan lön inga konstigheter om du jobbat i 35 år, säger Camilla Eriksson Sundberg.
Hon menar att det krävs långsiktiga förändringar
– Det räcker inte med små intensiva lösningar. En anställd i regionen måste vet vad de har för löneutveckling och karriärsutveckling över tid. Det måste bli mötta utifrån behov och efterfrågan.