Öga mot öga med Gestapo - nu prisad

Under 50 år hade Lasse Sarri tystnadsplikt om sina insatser för att hjälpa motståndsmän över gränsen till Norge under andra världskriget. Numera är han en prisad man med ett diplom från den amerikanska underrättelseorganisationen, OSS.  - Jag är stolt. Det har varit tungt att bära på minnen från tre kämpiga år, säger han.

Tystnadsplikt i 50 år. Lasse Sarri, 85 år, är stolt över att ha fått diplom från amerikanska underrättelseorganisationen OSS, för sina insatser under andra världskriget då han hjälpte motståndsmän över gränsen till Norge. Foto: Annelie Klint Nilsson

Tystnadsplikt i 50 år. Lasse Sarri, 85 år, är stolt över att ha fått diplom från amerikanska underrättelseorganisationen OSS, för sina insatser under andra världskriget då han hjälpte motståndsmän över gränsen till Norge. Foto: Annelie Klint Nilsson

Foto: Annelie Klint Nilsson

KIRUNA2008-07-31 06:00
Lasse Sarri har åkt från sitt hem i Nikkaluokta till Kiruna över dagen för att uträtta ärenden. Som same och före detta fjällförare känner han väl till fjällvärlden. Historien bakom diplomet från OSS, i dag under benämningen CIA, delar han med sin 16 år äldre storebror Per och kusinen Esajas Niia. - Jag var väl 18- 19 år när vi for iväg. Norrmännen var våra vänner, så vi gjorde det för de våra, våra släktingar, säger Lasse Sarri. Hemlig bas
Under motståndskampen för Norge mot Tyskland hade trion sin bas i Unnaallakas i Abiskofjällen och bodde i en riskåta. Det var aldrig att säga sanningen till mor i huset om var de befann sig. I stället ljög bröderna och sa att de hittat bra riptrakter. Tillsammans hjälpte de norska motståndsmän från Sverige till Norge. Motståndsrörelsen kallades för Hjemmefrontens män och OSS stod för finansieringen. - När det var kritiska situationer konfererade vi. Ingen ville vara ledare och då sa jag åt Per att går det åt helvete för mig så hälsa mor att jag försökt göra allt. Gestapo, tyskarnas hemliga polis, fanns överallt och var farliga men vi såg till att aldrig bli rädda. För att undvika dem
pratade vi enbart samiska. Farliga år
Lasse Sarri hade kunskap om marken både på norska och svenska sidan som räckte för att de skulle klara sig utan karta. De hjälpte till med färdvägar för flyktingar och sprängare på de allierades sida. I bland ledde de stora grupper under flera mil och trots att Lasse Sarri var yngst i gruppen var han den enda som bar vapen. - Den som skjuter först - han lever, säger han och förklarar att en svensk soldat sa så. Varför dröjde det 60 år innan du fick en utmärkelse? -  När de ville tilldela oss utmärkelser efter kriget sa vi att "vi är inte här för berömmelsens skull. Vi är här för att hjälpa folk." Det var först när den norske historikern Roger Albrigtsen kontaktade honom 2006 som OSS på nytt kontaktade Lasse Sarri för en utmärkelse. Numera finns diplomet i hemmet i Nikka-luokta och Lasse Sarri hoppas att det betyder mycket för alla samer.
Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!
Läs mer om