För Pääjärvi har det inte varit någon större omställning, han började en gång sin bana på NSD och var med i bakgrunden när Kirunatidningen startade 1991 så trots att han idag arbetar som lärare finns arbetet med tidning i blodet. Han har också funnits med i Kirunatidningen styrelse och tar nu över ordförandeklubban efter Lars Lindberg.
– När tidningen startade blev jag genast förtjust i projektet och tyckte att det var viktigt att ha en egen tidning i Kiruna. Hos staden fanns en hunger att spelga sig själva och att få utrymme för vad som händer, säger han.
Tidningen har tagit sig an uppdraget att vara oberoende lokalpatriotisk – vilket inneburit att man hamnat i polemik med de många politiska företrädare.
Vad betyder egentligen det?
– Oberoende betyder att vi tar oss friheten att tycka till om alla partier och inte vara lierade med något. Lokalpatriotisk kan ha två tolkningar, dels det som är bra för stan i en strategisk synvinkel, exempelvis det som kommuner strävat efter sedan 80-talet – att öka befolkningen. Den andra tolkningen, som väger ännu tyngre är att stå upp för de människor som bor här, verkar här eller har någon anknytning hit så att de ska kunna ha en bra plats att leva på.
– Det betyder att vi kan ta ställning i olika sakfrågor eller mot olika politiker. Sedan har jag och Lars olika temperament så mina ledare kommer inte att se likadana ut.
Peter Pääjärvi berättar att han sedan han flyttat tillbaka till Kiruna cementeras i tanken att inte kunna verka och bo någon annanstans. För snart tio år sedan startade han också Facebook-gruppen "Vi som sörjer att Kiruna rivs" och för honom är en viktig del av stadsflytten just den känslomässiga.
– Där Lars och Kjell (Törmä, ständig redaktör) har en lite annan bild av stadsflytten, som grundar sig i att vi måste göra något bra av den, än vad jag har.
– Jag är mer fascinerad av den känslomässiga process som detta innebär. Att leva i en stad som förändras och försvinner.
Kvarteret Ullspiran, närmare bestämt Bromsgatan 2 där Peter Pääjärvi vuxit upp var det första att jämnas med marken.
– Vi måste spegla att det är jäkla tråkigt när så mycket av det som jag och många andra förknippar med Kiruna ska bort.
Han tror sig ha en lite annan ton i sina ledare än vad Kjell Törme och Lars Lindberg har. I övrigt tror han inte på några större förändringar för Kirunatidningen, förutom att man gärna gett ännu fler skribenter utrymme. Kirunatidningen trycks i en upplaga på cirka 2800 exemplar månadsvis.
– Och det är tack vare att det finns så många patrioter kring Kiruna som vi har kunnat fortsätta driva tidningen med små medel.