De två är kvar på Fjällgården och hjälps åt med att packa ihop saker. Tidigare under veckan flyttades den sista äldre som bodde på boendet.
– På måndag har jag semester fyra veckor och sedan ska jag bli enhetschef för Triangelns hemtjänst under ett år. Sedan vet jag inte vad jag gör, säger Eila Hiljanen, enhetschef.
– Det är så tråkigt. Jag har varit här i tio år och det är tragiskt att stänga, säger Eila Hiljanen.
Maria Lidberg har jobbat som omvårdnadsansvarig sjuksköterska på Fjällgården. Under 22 år har boendet varit hennes arbetsplats och hon har stortrivts.
– Vi stänger stället, jag och Eila. Det känns i hjärtat, det är en era som går i graven. Det har varit ett boende med gott renommé, många har velat hit, så det känns, säger hon.
På torsdag eftermiddag då vi träffar dem är de i full gång med packning och lastning. Redan på fredagen, dagen efter, ska Maria Lidberg inställa sig till sitt nya jobb.
Hur känns det att gå från en arbetsplats där man varit så lång tid till en annan direkt redan dagen efter?
– Situationen ser så ut. Nu under sommaren finns det inte folk så det blir snabba svängar. Det är inte så mycket att göra åt. Jag ska vara på ett korttidsboende fram till min semester och sedan går jag över till särskilt boende på Solbacken, säger Maria Lidberg.
Fjällgården har betytt mycket för henne under årens lopp.
– Jag har träffat så mycket människor under alla år. Många chefer, patienter och personal. Men vi har inte haft stor omsättning av personal här. Det har varit ett duktigt team och vi har jobbat väldigt nära varandra i alla professioner.
Varför är det viktigt i ert jobb?
– Det är för att ge den bästa tänkbara vården för våra gamlingar. Vi är alla beroende av varandra för att det ska bli så god och säker vård som det ska vara.
Den sista brukaren lämnade så sent som i tisdags.
– Ingen av de äldre har velat flytta, de har velat varit kvar. Det är litet och gemytligt och ger en hemkänsla, säger Maria Lidberg.
Man har velat skona brukarna i flytten, tömt en våning innan man tagit nästa. Men det har fått konsekvenser för dem själva.
– Det har vi gjort för brukarnas skull, minskat oron och ångest inför flytt. Därför har vi nu bråttom med allting för att hinna, säger Eila Hiljanen.