Eric M Runesson bekräftar att ett förslag har mejslats fram och skickats för granskning i expertgruppen.
Samebyarna förlorade småviltsjakten i fjällen 1993 när den öppnades för alla svenskar och sedan för utländska jägare. Det blev ett intrång i rättigheterna de ansåg sig ha upparbetat under lång tid och ett tillflöde av nya småviltsjägare innebar mer störningar för rennäringen. 2009 stämde Girjas sameby staten, de hade den bästa dokumentationen och fick bli pilotfallet som prövade reformen.
Det tog tio år, men i januari 2020 kom Högsta domstolen fram till att samebyn hade urminnes hävd och staten tvingades erkänna samebyns ensamrätt att upplåta småviltsjakt och fiske. Det öppnade dörren för att andra samebyar att processa och Talma sameby lämnade in en stämningsansökan som inte bara gäller småviltsjakt, utan all jakt. Samtidigt hävdar staten att samebyn inte har ensamrätt för att de i flera hundra år haft konkurrens om markerna från en finsktalande befolkning.
Drygt tre år efter Girjasdomen är parlamentarikerna i Renmarkskommittén på gång med delbetänkandet som ska reglera jakt- och fiskerättigheterna åtminstone till maj 2025 då utredningen av en ny renskötsellag vara klar. De ska ta ställning till vilka andra samebyar som har "Girjasrätt".
Under ett tvådagarsmöte nyligen behandlades ett flera hundra sidor långt förslag som ska vara klart innan sommaren. Utredarnas bedömning är att alla samebyar i Lappland, men inte i Dalarna och Jämtland, sannolikt kan visa urminnes hävd men vad kommittén landat i vill ordföranden Eric M Runesson inte kommentera. Vissa delar har skickats till expertgruppen för granskning.
– Vad det blir av det ska jag inte föregripa. Men det är riktigt att vi jobbar med att få fram delbetänkandet enligt plan i augusti. Det ska gå till tryck så bör väl sitta ner till kommatecknet till midsommar, säger han.
En av de som hoppas på seger för renskötseln är Håkan Enoksson, 60, i Rautas utanför Kiruna. Vi besökte honom en solig vårvinterdag förra året och han berättade om hur världen krymper för renskötande samer som honom.
Jakten och fisket är en orsak till det, men det är också gruvor, vindkraft, skogsavverkning, kraftledningar, järnvägar, militärövningar, skoteråkare och klimatförändringar.
– Det känns faktiskt som att det pågår en etnisk rensning, som att många bara vill ta död på renskötseln.
Det är kraftfulla ord och jag frågar om han verkligen menar det.
– Ja, det är så det känns.
Håkan Enoksson utfodrar sina tamrenar hemma på gården i Rautas.
I grupper på sociala medier kritiseras renägarnas "särrättigheter" kring jakt, fiske och renvaktarstugor i fjällen. Staten bestämde att det skulle vara så här, men det är samerna som får ta skiten. Håkan Enoksson upplever att hatet har ökat efter Girjasdomen. På andra håll i länet har renar skjutits och plågats. När fjällområden blir avlysta för skoterkörning eller helikoptrar ett par veckor blossar det upp på nytt.
Någon dag innan intervjun med Håkan Enoksson gick den lokala skoterklubben till angrepp mot renskötare i en annons i annonsbladet. Stämningen upplevdes då så otäck att en grupp samiska företrädare samlades i ett upprop för att försöka lugna ner situationen.
Håkan Enoksson satt själv i publiken när Jägareförbundet i Kiruna bjöd in till stormöte för att informera om att fjälljakten är hotad för alla som inte är medlem i en sameby. Där låg fokuset på orättvisan i att en minoritet av samerna kan få bestämma vilka andra som får jaga på statens mark här uppe.
– Det är märkligt att man bara pratar om alla svenskars rätt att jaga på samernas mark. Då får de väl öppna upp jakten även på de privata markerna, säger Håkan Enoksson.
Bland Jägareförbundet Norrbottens 8 000 medlemmar finns en "betydande oro" inför förslaget. I ett uttalande efter årsstämman den 26 mars uppmanar de till politisk aktion, medan det finns tid. De befarar mer segregation och orättvisa bland människor som levt sida vid sida i generationer.
Stämningen bland jägarna har gått från lyssnande till att många nu är tydligt oroade, enligt ordföranden Daniel Widman.
– Vi ställer oss emot att man försöker trycka ut en slutledning baserad på en dom när man redan nu har fakta som tyder på det som faktiskt står i HD-domen, att det kan finnas andra grupper med likvärdig rätt. Men det har man inte utrett, utan man har bara tittat på förhållandet mellan Girjas och staten. Vi menar att man inte kan ta beslut nu för det berör ju halva Sveriges yta i förlängningen, säger han.
"Det finns nu en betydande oro", säger Daniel Widman, ordförande för Jägareförbundet Norrbotten.
De ser att ett beslut som ger samebyarna ensamrätt till jakt och fiske i förlängningen kan ge allvarliga följder för friluftslivet och markägandet. För Jägareförbundet är det "av yttersta vikt" att staten, genom länsstyrelsen, även i fortsättningen upplåter jakt och fiske på statlig mark i fjällområdet och att det i första hand ska upplåtas till jägare och fiskare som bor i Sverige.
Jägareförbundet upplever inte att de fått gehör för sina synpunkter, snarare att de inte lagts fram till sakkunniggruppen. Deras representant i expertgruppen, Hans Geibrink, har inte fått ta del av materialet och de hoppas få det före Renmarkskommitténs möte den 8 maj.
– Vi vill veta så klart. Men själva förslaget har vi ingen information om mer än det som kommit ut i media. Jag hoppas att det finns öppningar där man har sett till andra intressen än en enda näring. Men jag vet inte för vi har inte sett det, säger Daniel Widman.
Jägareförbundet Norrbotten kräver alla svenska medborgares rätt och att regeringen skjuter upp det första delbetänkandet så att utredningen får mer tid, för att först kunna reda ut vilka som ska omfattas av rättigheterna. Jägareförbundet är inte ensamma om att ha larmat om vart den här utredningen är på väg, utan det har även LRF, Sportfiskarna och Svenska kennelklubben gjort på olika sätt.
– Det är 800 000 medlemmar som säger åt regeringen och våra politiskt förtroendevalda att tänka på oss också, säger han.