Nu lämnar Harry Kiruna och Gruvtolvan

Det var aldrig meningen att Harry Rantakyrö skulle bli
Kirunabo. Eller gruvarbetare. Men livet ville annat. Nu kan han se tillbaka på 35 år i
Kiruna.- Det finns mycket som jag kommer att sakna, säger han och berättar om den sammanhållning och gemenskap som finns i gruvan. Och om Kirunaborna. De raka och stöddiga.- De är stöddiga, men de har all rätt att vara det. Här finns allt - människorna, naturen och gruvan som expanderar. Och i och med stadsflytten står man inför en enormt positiv tid - pånyttfödelsen av Kiruna, säger han.I maj 2006 omkom 27-årige Teemo Saarensilta i en olycka i Kirunagruvan. Knappt två år senare, i februari 2008 avled 21-årige Emil Nilsson.- Det är det svåraste jag har varit med om som ordförande. Då känns det som att hela arbetsmiljöarbetet är totalt misslyckat och som facklig representant tar man på sig en del av ansvaret, säger han som ofta får frågor om säkerheten i gruvan.- Det händer att barn ringer mig och frågar om det är säkert för pappa att jobba här.Vad svarar du då?- Ja, vad fan ska man svara på det. Det finns ju aldrig några garantier - inte på någon arbetsplats. Därför får man aldrig sluta jobba med arbetsmiljön.Vad är du mest stolt över i arbetet som ordförande?- Jag är stolt över att jag har fått representera gruvarbetarna i Kiruna. Gruvtolvan smäller högt och det märks när man träffar andra fackförbund. De förväntar sig något särskilt av oss.- Sedan var det strejken 2007 då löneförhandlingarna var helt låsta. Då märkte man av sammanhållningen. Man ställde upp för varandra - och det slutade med ett bra avtal.- Och krisförhandlingarna i fjol. Det talades om varsel och sänkta löner. I stället fick man en extra lång betald
ledighet.Hur åstadkom ni det?- Vi förhandlade, hahaha. Det gick bra, men det var tufft. Telefonen gick varm. En dag hade jag 86 samtal - bara på mobilen. Efteråt var jag sjukskriven i en vecka för första gången någonsin. Vad hände?- Blodtrycket steg. Jag har tyckt att det det där med att gå in i väggen låter lite knapsu. Nu vet jag att det kan hända. Och det är en bra lärdom.När Harry flyttar till föräldrahemmet i Jarhois fortsätter han uppdraget som regionhuvudskyddsombud inom IF Metall - ett uppdrag som blir på heltid när gruvan i Kaunisvaara öppnar.- Vill väljarna så jobbar jag politiskt. Sedan får jag se, mycket står skrivet i stjärnorna. Jag håller alla dörrar vidöppna. Det känns helt rätt att flytta nu. Pajala står inför en gigantisk omvandling och ska göra samma resa som Kiruna gjorde för 100 år sedan.Han har börjat tömma kontoret och det första han packade var Skellefteå AIK:s matchtröja som ska få en särskild plats i det nya hemmet - även om sambon Anni vägrar att sätta upp den i vardagsrummet.- Hon är från finska Pello - hon fattar inte det där med hockey, skrattar Harry Rantakyrö.

Nu lämnar Harry Kiruna och Gruvtolvan

På fredag börjar äventyret för Harry Rantakyrö. Då gör han sin allra sista dag som Gruvtolvans ordförande - och börjar flytten hem till Jarhois.