Tidigare föreskrifter stoppade Räddningstjänstens brandmän från att gå in i rökfyllda gruvgångar utan tillgång till vatten. Enligt paragraf 12 måste det finnas släckvatten under hela insatsen. Om inte, begränsas rökdykningen till maximala 150 meter.
Regeln från 2007 beskrivs som ”otidsenlig” av brandmännens egen expertis.
Insatschef Hans Stenmark på Räddningstjänsten i Kiruna har 32 års erfarenhet som brandman varav 15 år som befäl. Han anser att det är i princip omöjligt att genomföra en rökdykning med en vattenslang.
Dessutom vill dagens brandmän helst undvika att använda vatten under ett släckningsarbete i en gruva.
– Det räcker med att sätta sig i en bastu för att förstå vad som händer om man kastar vatten på en brinnande lastmaskin. Vår erfarenhet är att het vattenånga kan orsaka stora bergssläpp. Därför använder vi i dag hellre en skumsläckare vid en gruvbrand, berättar insatschef Hans Stenmark.
Frågan om de kritiserade föreskrifterna kring rökdykning aktualiserades efter en brand i Kristinebergsgruvan i Västerbotten 2013, där gruvarbetare och räddningstjänst tvingades bryta mot regelverket för att hitta instängda kamrater.
Räddningstjänsten i Skellefteå valde att i efterhand lämna in en ansökan om dispens.
Arbetsmiljöverket har visserligen inte medgett någon dispens, men har nu gett klartecken till att brandbefäl kan ta beslut om rökdykning utan släckvatten.
Insatschef Hans Stenmark anser att förnuftet segrat i frågan och erkänner att rökdykning förekommit i gruvan i Kiruna under en längre tid.
Tricket är att inte benämna insatsen för rökdykning.
– Vi brukar kalla det för ”eftersök av saknad person”, avslöjar Hans Stenmark.
I juni 2014 inträffade en omskriven brand i gruvan i Kirunavaara, där sju gruvarbetare hittades av rökdykare i gruvgångar som saknade räddningskammare. Samtliga fördes oskadda till säkerhet.
På 1980-talet använde sig brandmännen av en 200 meter lång linrulle som knäpptes fast på bältet. Det gjorde att brandmännen hade händerna fria vilket var viktigt ur säkerhetssynpunkt.
I dag är en IR-kamera brandmännens och insatsledarens viktigaste hjälpmedel. Beteckningen står för infraröd kamera och kallas ibland också för värmekamera.
– Det är klart att det innebär stora risker att rökdyka i gruva, men det är ändå stor skillnad jämfört med att rökdyka i en byggnad. Berget har en avkylande effekt, vilket innebär att vi sällan möter eld utan snarare handlar det om att kunna ta oss igenom en rökfylld korridor. I det läget är IR-kameran betydelsefull, berättar Hans Stenmark.