SUSANNA HUUVA, 94, KIRUNA: 
Jag föddes i Årosjokk 1925. Min farfar tvångsförflyttades från Kareusandohållet till Borrasgorsa, de lämnades bara på marken, på snön. Det var tur att farfar hade tältduken med sig, det var ju vinter när de flyttades. Min pappa var bara en liten pojkspoling när de blev flyttade. Hoff vad hemskt. Svenskarna har varit grymma mot samerna. När jag var sex år åkte jag skidor till Kalixfors och sedan tog vi tåget till Kiruna och bussen till Jukkasjärvi där nomadskolan fanns. Vi fick inte gå i skola närmare hemmet, ändå fanns det skola i Kaalasluspa, men där fick inte samerna börja. I Jukkasjärvi fanns bara kåtor och risgolv att sova på. Skolan började i september och så var vi där ända till maj, då fick vi åka hem igen. Mina föräldrar kom och tittade till oss ibland så att vi hade skor och hela kläder. Barnen bodde i sju brädkåtor. Vi fick hjälpa till att risa kåtan och varje onsdag tog ut vi ut riset och dammade av. Någon gång längtade jag hem och grinade och ropade "kom och hjälp oss". Men mina föräldrar var med renarna ända till Vettasjärvi på vintrarna. Skolan var bra, det var inget fel på lärarna. Jag trivdes i skolan, och min storebror var också där. Vi var där jularna också. Frälsningsarmén kom och hade julfest till oss. Vi barn lekte ofta rengärde på snön och kastade fast varandra. Pojkarna kastade och flickorna var renar. Jag har inget dåligt minne av skolan i Jukkasjärvi, bara av det där risgolvet i kåtan. Mina föräldrar kom och såg efter oss ibland, och min farmor kom, för jag var farmors piga. Jag skötte henne sedan ända till hon dog. Hon somnade in i mina armar.