Hon flyttade upp till Kiruna när sonen Maximilian Karlsson, 16, kom in på Rymdgymnasiet. Men bostadsbristen gav sig snabbt och hårt tillkänna och de har fått bo i en stuga på en slädhundsfarm i Laxforsen.
Nu slipper de utedasset. De har säkrat tak över huvudet och rinnande vatten, men bara till och med april.
– Vi svävar på små moln. Det känns otroligt lyxigt med spis och badrum – en riktig lägenhet, säger Malena Magnusson Karlsson.
Sista veckan i oktober går flyttlasset till en andrahandsetta vid Luossavaara. Malena Magnusson Karlsson berättar att kroppen känns helt öm efter att spänningarna släppt.
– Det har verkligen varit gôrtufft det här. Vi fick klartecken att få flytta in i söndags, jag har inte kunnat sova på nätterna och vet inte vad jag hade gjort annars, säger hon.
De har räknat med att behöva flytta några gånger. Nu får de andrum, men kan inte slappna av.
Någon hjälp från Kiruna kommun blev det dock inte.
– Jag tog kontakt med dem efter några dagar, citerade vad kommunalrådet sagt om att hjälpa oss och frågade om det hade bäring. Jag har inte hört något mer, förutom ett i mitt tycke spydigt svar från Kirunabostäder om att jag var välkommen att ställa mig i bostadskön – som om jag inte redan gjort det, säger Malena Magnusson Karlsson.
Men både hon och hennes arbetskolleger på LSS-boendet reagerade med förvåning när det plötsligt fanns fem lediga "lärarlägenheter" i stan.
– Jag är ju också kommunanställd, säger hon om orättvisan.