Det finns en rad tillfällen i detta tragiska fall som polisen ska ha tagit kontakt med socialtjänsten i Kiruna. Ett otal händelser rör sig om anmälningar och motanmälningar.
Ett annat handlar om något helt annat.
Någon gång vid årsskiftet 2019/2020 kommer den nu mordmisstänkte 47-åringen och hans söner in till polishuset i Kiruna för att upprätta en anmälan, för otrohet. När mottagaren förklarar att det som påstås inte är ett brott, plockar pappan upp en påse med ett par trosor.
Det är en händelse som är bedömd av åklagare och som finns med i förundersökningsprotokollet, förklarar Emma Lindberg, gruppchef vid polisens utredningsenhet.
Hon vill därför inte uttala sig.
Emma Lindberg förklarar att polisen har en rapporteringsskyldighet till socialförvaltningen om det befaras att barn far illa.
När det gäller det aktuella fallet hävdar hon att det är ett dåd som polisen, trots historiken, inte hade kunnat förutse.
– Det är givetvis väldigt tragiskt. Det vi tar med oss är vikten av att få fram hedersmotiv tidigt i utredningar. Utifrån det vi vet i dag, kanske vi kommer att agera annorlunda framöver.
Soren Abbaszadeh, advokat som företräder anhörig till offret, tycker att bussmordet har likheter med fall där kvinnor har mördats av svartsjuka män.
– Det är samma sak där. Det händer liksom ingenting. Och när det väl händer något, då är det för sent. Nej, det är väldigt tragiskt, säger han.