Terrängloppet arrangerades av Höjdmeter för femte året och lockade rekordmånga deltagare, 110 stycken.
– Dels så ska vi få folk att springa där de inte springer annars, ut i myrar och ner i bäckar och stenskravel, jobbig natur. Jag tycker själv när man sätter banan att det finns mycket fin natur som man aldrig går i annars för att det inte är stig där helt enkelt. Så förhoppningsvis får de upptäcka lite fin natur på vägen, säger Robin Andersson, arrangör.
Årets bana var åtta kilometer lång och korsade myrar och bäckar. Som avslutning skulle deltagarna kämpa sig upp för den gamla hoppbacken.
– Det är alltid en ny bana, och i år så var den väldigt blöt. Men många verkar gilla banan i alla fall, det är kul, säger Robin Andersson.
Att tävlingen blivit så populär tror han beror på att det är inne med terränglöpning som träningsform.
– Det här är ingenting man gör annars, springer rätt ut i en myr och sedan får gå på spa. Det är trevligt, man får springa och gegga ner sig och sedan äta middag och prata om alla plurr man har gjort, säger Robin Andersson.
Snabbast av tjejerna var Sara Widmark. Hon sprang banan på 49 minuter.
– Det var blött, det var jobbigt, det var roligt. En rolig bana, den var tuffare än förra året, säger hon.
– Jag älskar att springa terräng, och det är jätteroligt att springa rakt ut efter myrar och bara kötta på, det är mycket roligare än att springa på asfalt.
Vad var tuffast under det här loppet?
– Det var det sista badet, det var som ett träsk man skulle över innan hoppbacken. Då kändes det som att jag inte fick luft, vattnet nådde till midjan ungefär. Nu längtar jag efter en varm bastu, säger Sara Widmark.
Bakom henne sprang Marika Alatalo in på en andra plats på 49,39. Trea blev Therese Patomella med tiden 49,58.
Bland herrarna var Andreas Karlsson snabbast. Han sprang loppet på 37,27. På en andra plats kämpade sig Nils-Isak Idivuoma, en minut och fjorton sekunder efter.
– Det känns bra det var en riktigt tuff bana och riktigt bra motstånd. Banan var mycket myr och väldigt blöt, väldigt tungsprungen. Det var mycket myrar och väldigt snårigt och blött. Det var någon bäck som nådde upp till naveln, och så är det fyra grader och regnar och blåser, så det är lite småkärvt, säger han efter loppet.
Varför är man med på en sådan här tävling?
– Varför inte? När det ändå är en tävling i Kiruna så är det alltid kul att vara med. Det är ett roligt arrangemang, det är blött, det är kallt och så får man avsluta med en bastu.
Trea i herrloppet blev Fredrik Söderlind på tiden 39,13.