Loppet arrangerades av Höjdmeter för sjunde gången i ordningen och fortsätter att locka deltagare. I år var 120 personer anmälda och startfältet var fullt någon vecka innan start.
– De senaste åren har de varit fullbokat varje år, så det har blivit väldigt populärt, säger Johan Andersson, arrangör.
Vad tror du att det är så populärt?– Jag tror att det beror på helheten, att man har möjlighet att gå på spa och bastu och middag efter loppet, det blir en social grej av det också, inte bara ett lopp.
Banan var 8,4 kilometer lång och bjöd på stigar, stenar, ris, myrlöpning och ett och annat dopp i iskallt myrvatten. Variationen bland deltagarna är stor.
– Det är allt ifrån elitmotionärer till folk som aldrig har sprungit i stort sett. Jag tror att det beror på den här sociala grejen. Man får sitta i bastun och snacka och alla har sprungit samma lopp, oavsett om man har gjort det på vinnartiden eller kommit sist.
Erik Palmer hör de till som hade en av de snabbaste tiderna i loppet. Han sprang på 39, 03 och var en minut och tio sekunder efter ettan, Felix Selin, och 35 sekunder efter Andreas Karlsson som blev tvåa.
– Det var kul, det var bra fart i början för då var det lättsprunget och sedan var det lite tekniskt utför och då kom jag ifatt de som var lite före. Sen hade jag lite otur för jag trillade ner i ett dike, de andra två hoppade över och jag halkade i bakom dem, då fick de 20-30 meter.
Att springa i myrar är inte något nytt för Erik Palmer.
– Det är ju så man tränar ofta. Jag brukar träna här så att så radikalt är det inte, det är väl några små svängar som man inte brukar springa, det är kul träning.
Georg Kristiansen har sprungit loppet alla sju gånger.
– Det är en skräckblandad förtjusning att få utmana sig själv och slänga sig i pölar, det är ny bana varje år, så man vet aldrig vad som väntar. Helhetskonceptet att man får kämpa tillsammans med andra, bada på spat och ta nån öl och sedan käka, det är det som gör det så roligt.
Hur har du förberett dig?– Inte alls. Jag tillhör kanske inte den övre halvan av resultatlistan utan det är bara en rolig grej, så jag förbereder mig inte desto mer. Själva loppet i sig är inte extremlångt, så det är gjort för vanliga människor.
Vad var mest utmanande i dagens lopp?– Det var nog att vattnet var jävligt kallt. När man kommer upp blir man så stel så att det är svårt att börja springa igen, man tappar nästan känslan i benen.
Lisa Dantoft var en av 37 löpare i damklassen.
– Det gick jättebra, det var jätteroligt. Det var blött, men det är roligt med variation. Det var både uppför, utför, löpning i skogen och på långa myrar och djupa diken, det behövdes simtag, jag hade vatten upp till halsen.
Vad var jobbigast?– När det är så blött så får man så mycket mjölksyra i låren så sen när man ska börja springa efter så är man trött och kläderna och skorna är fulla med vatten. Det var ett roligt inslag med trubaduren. Man hörde när man kom över myren långt borta att det var någon som satt och spelade och sjöng.
Jenny Råghall var snabbast i damklassen. Hon sprang på 44,16 och var hela 6,43 före tvåan Märtha Lindmark. Trea blev Therese Patomella, 7,01 efter vinnaren.