När badhusprojektet synades externt slog granskarna från revisionsföretaget KPMG fast att rapporteringen från projektet kan ha vilselett kommunpolitikerna under lång tid. Det fattas dokumentation för flera års ekonomimöten. En minst sagt svajig bakgrund för 800-miljonersprojektet.
Lennart Andersson, som i dag är sammankallande i styrgruppen från Kiruna kommuns sida, var under en period kommundirektör parallellt med badhusprojektet.
– Det första avtalet skrevs under i december 2017. Då hade jag inte kommit tillbaka till kommunen ännu efter att jag jobbat på annat håll. Man satte ju också igång arbetet med bottenplatta, pålning, alltså fas ett av bygget, innan jag hade kommit in på tjänsten. Men när fas två skulle sättas igång då var jag med, säger Lennart Andersson, nuvarande sammankallande i styrgruppen för badhuset.
Vad innebär fas två?
– Det är den delen av byggentreprenaden som Peab hade lämnat ett fast pris på. Men där bedömningen blev att man inte skulle anta det anbudet, det enda anbudet som kommit in, utan man skulle övergå till ett kontrakt på löpande räkning. Och det är där vi är idag.
Fyra år in i projektet började en fast projektdokumentation. Innan dess fanns inte kontinuerlig, skriftlig dokumentation. Det var efter att de ekonomiska problemen uppdagats som förändringar gjordes i kommunens projektorganisation. Lennart Andersson klev då in som sammankallande i styrgruppen.
– Jag kom in i november 2021 på det första mötet. Det var inte så att jag inte kände till projektet jag fick ju rapporter tidigare i min roll som kommundirektör. Sen hösten 2019 fick jag samma rapporter som politiken fick. Däremot var min ambition när jag klev in närmare i projektet, i styrgruppen, att vi skulle styra upp framförallt den ekonomiska rapporteringen.
Vad tänkte du där och då när du stod inför faktum?
– Den tydligaste tanken var att jag måste få fram bilagorna med de ekonomiska rapporterna för man kunde inte utläsa det i tidigare styrgruppsprotokoll. Och när vi efterfrågade dem stod det klart att den ekonomiska rapporteringen hade varit väldigt allmän. Alltså: "Vi håller budget". Det fanns inga bilagor. Vi hade alltså inte siffror att gå in i detalj på och granska. Det hade varit separata ekonomimöten med entreprenörerna och en allmän rapportering till styrgruppen. Där kommer naturligtvis ansvarsfrågan i dagen ganska direkt.
Hur har den bristfälliga dokumentationen påverkat det jobb ni gör nu när ni städar och överblickar bakgrunden?
– Vi har flera exempel på att det är tidsödande att bakspåra frågor. Då går det åt ganska många timmar ibland att hitta den dokumentationen. Det är klart att det försvårar arbetet vi gör. Men i vilken grad är svårare att säga. Det får framtiden utvisa.
Vems ansvar är det att dokumentationen var så bristfällig?
– Det finns röster som säger att det var projektledningens ansvar, alltså We groups ansvar, att stå för den här rapporteringen. Å andra sidan är det styrgruppens uppdrag att efterfråga den. För det är ju styrgruppen som ska rapportera till politisk nivå och inte We group.
Och i förlängningen är det förtroendevalda politiker som fattar budgetbeslut om skattemedel.
– Om jag är självkritisk nu i efter hand så fick vi bättre koll på ekonomin men siffrorna är inte ljusa. Bilden som tonar fram visar ett väldigt dyrt badhus. Det blir ju en oerhört mycket högre kostnad än vad våra politiker har trott när de fattat de första investeringsbesluten. Utifrån de underlag som de då hade fått på sitt håll.
Att politikerna får rätt beslutsunderlag för att fördela skattemedel borde väl vara grundläggande?
– KPMG:s rapport klargör att oavsett hur ansvarsfrågan är fördelad på andra, det kan vara så att entreprenörer eller projektledning har ansvar i det här, så har ju helt klart kommunen, kommunkoncernen, ett ansvar i det. Att vi inte presenterat tillräckliga underlag för våra politiker när de ska fatta de olika besluten. Det är väldigt tydligt i rapporten.
Hur allvarlig är den demokratiska aspekten, att kommunpolitikerna inte har korrekta underlag när de tar budgetbesluten?
– Jag skulle vilja säga att den är allvarlig på flera olika sätt. Det politiska ansvaret är utspritt under tre mandatperioder när det gäller hur stort och utrustat badhuset skulle vara. Även hur upphandlingar skulle gå till och vilka avtal som upphandlingsdelegerade skulle fatta beslut kring och slutligen styrningen av projektet.
Kommer det här att få konsekvenser, bli åtalsbart rent av i slutändan?
– Jag ser inte sådana problem. Men här får man skilja på två spår. När det gäller relationen till entreprenörer och projektledning och mellan projektledning och entreprenörer, så finns det en lång rad frågor ställda som inte är slutgiltigt besvarade. Vi ser ingenting i det här läget som kommunen kan driva till stämning.
Hur viktig är den där KPMG-rapporten för helheten?
– För mig så är den ju viktig i och med att det är den enda tydliga externa rapporten som finns i det här läget. Jag kan ju tänka mig att när det här projektet är i hamn att våra förtroendevalda vill se en ytterligare granskning av helheten. Det har ju hänt en hel del sen juni förra året. Det är kvar en del av det här projektet dessutom.
Projektet eskalerar och lever sitt eget liv och kommunen följer projektets utveckling, inte tvärtom. Hur ser du på det?
– Ja, jag tror att vi från kommunens sida som arbetar med det här, ibland kan känna lite av det själva. Det beror på att avtalen redan är upphandlade. De fungerar ju, vi måste fullgöra kommunens skyldigheter enligt avtalen. Så att så länge som våra entreprenörer utför fackmässiga arbeten är det för oss att betala. Vi kan ställa frågor, kritiska frågor, vilket vi också gjort, en del av dem tillsammans med We group, tillsammans med projektledningen. Men om svaren visar att vi ska betala en viss kostnad, en viss faktura, då är vi skyldiga att göra det enligt avtalen.
Hade du agerat på något annat sätt om du i dag kommit in närmare projektet?
– Jag tror att de flesta som haft någon roll i projektet med facit i hand säkert skulle ha gjort vissa saker annorlunda. Sen är det lite tidigt att säga exakt vilka vägskäl som var de viktigaste. Att avbryta upphandlingen när bara ett anbud kommit in skulle inte varit särskilt anmärkningsvärt kan jag tycka i efter hand. Men att övergå till löpande räkning är ett av de vägskäl som lett till fördyringar helt klart.
Och det beslutet togs i tron att det skulle bli billigare?
– Det fanns kalkyler som pekade i den riktningen. De som var med och fattade besluten gjorde det naturligtvis för att sänka kostnaderna eller att inte riskera ökade kostnader för skattebetalarna. Men i efter hand är det lätt att säga att det var ett av vägskälen som gjorde att det blev dyrare istället.
Enligt kritiker, och även granskningen från KPMG som presenterades i maj i fjol, visar att man valt en direkt olämplig entreprenadform för projektet.
– Man får komma ihåg att Kiruna kommun då stod inför väldigt stora utmaningar med stadsomvandlingen. Avancerad kompetens när det gäller projektledning är en bristvara. De mycket kompetenta projektledarresurser som vi har var redan upptagna eller uppbokade i andra stora byggprojekt. Det var samtida.
I avtalet som man skrev med generalkonsulten i december 2017 så framgår också att konsultarvodet regleras efter storleksordning på badhuset. När avtalet skrevs så hade kvadratmeterytan och innehåll inte fastställts än.
– Det ska konstrueras, projekteras ett fullvärdigt badhus som svarar mot kommunstyrelsens och fullmäktiges behovbeskrivning. Det ska projektledas fram till färdigt bygge. Att ha ett fast pris kan ha varit korrekt. Däremot, enligt KPMG-rapporten, saknas det tydliga incitament i avtalet att pressa kostnaderna. Det finns ju en omvänd rabattsats som enbart är kopplad till ytan på det färdiga badhuset.
Varje utgiftspunkt kontrolleras nu för att kunna se var pengarna försvunnit och om det finns ett mönster. Däremot betyder inte resultatet av det att det blir kostnadssänkningar.
– Jag kan säga att det enkla svaret är att pengarna inte är försvunna. Vi ser ett mönster och utifrån det mönstret har vi ställt frågor till de två stora entreprenörerna. Det är en dialog som pågår, säger Lennart Andersson.
Styrgruppens tidigare sammankallande, Mats Dahlberg, tidigare vice kommunchef som nu gått i pension som vd för Kirunabostäder, har avböjt att medverka i intervju.