Jag träffar Cecilia Hansson på Icehotel som är hennes nuvarande arbetsplats som hon har återkommit till under fyra säsonger sedan 2012.
– Då jobbade som värd och tog hand om gäster men idag jobbar jag på gruppbokningen och skräddarsyr resor där jag bland annat gör ett program som jag ger till den guide som har hand om gruppen, säger hon.
Totalt har det blivit 49 länder men den första resan långa resan på egen hand gjordes till USA då hon åkte iväg som utbytesstudent under gymnasiet.
– Jag lärde mig jättemycket under det året och det var som att klippa navelsträngen på riktigt. Jag pluggade turism på gymnasiet och hade praktik i Hemsedal och på Cypern och där startade en glöd att vilja resa mer, träffa nya människor och upptäcka nya saker.
Resandet fortsatte direkt efter gymnasiet till vad hon säger var drömmen då hon fick en egen lägenhet i Monaco, där hon under drygt ett år jobbade som au pair. Monaco ledde vidare till Karibien.
– Jag gick förbi en resebyrå och såg en modell på Star clipper-skeppet och tyckte att det var otroligt häftigt. Jag googlade och skrev en spontanansökan. I svarsbrevet såg jag att huvudkontoret låg i Monaco och tog kontakt med dem och sa att jag ville komma förbi och presentera mig vilket jag gjorde.
Några månader senare mönstrade Cecilia på Star Clipper i St Martin i Karibien 2011. Fartyget är 110 meter långt och ett av de högsta i världen med master på 70 meter.
– Jag hade ett kontrakt på åtta månader och då var man ombord hela tiden förutom när man var med grupperna och hade vattenlekar eller aktiviteter på de platser vi gick i land. Vi seglade halva jorden runt, från Karibien och längs medelhavet och jag fick uppleva hur mycket som helst. Jag kommer aldrig att glömma att åka ubåt i Aruba, en bussresa genom Marocko och snorkling i Bonaire.
Arbetsuppgifterna på Star Clipper bestod i att ha hand om vattensporter, kvällsunderhållning och aktiviteter ombord på skeppet.
– Jag älskade att vaknade upp på en ny ö eller ett nytt land varje morgon. Vi var alltid ansiktet utåt och det var oss gästerna såg hela tiden. Vi åt frukost med dem, lunch, middag och aktiviteter så det var väldigt mycket att byta om hela tiden. Det skulle vara vit uniform i matsalen och sportkläder vid aktiviteter, säger Cecilia.
Hon berättar att de jobbade hela tiden förutom någon strötimma av ledighet då och då och att hon mot slutet av kontraktet verkligen kände sig redo att åka hem.
– När jag kom hem till lilla Kungälv kändes det som att tiden stod stilla. Då såg jag att de sökte personal till Icehotel och sökte. Jag blev helt kär när jag landade i Kiruna och kände att jag var tvungen att få jobbet vilket jag fick.
Efter den första säsongen i Kiruna blev det även en säsongsjobb i Lofoten och som reseledare i Halkidiki, Grekland.
– Jag hade aldrig hade jobbat som reseledare så där kändes det verkligen som att slänga sig utför ett stup. Jag hade ansvar för allt från ankomst till avresa, all kontakt med hotellet, välkomstmöten, hämtade upp och lämnade dem på flygplatsen, sålde resor och lättare ekonomi och redovisningar.
Efter att ha bott som säsongsarbetare i kollektiv, i en liten koj på fartyget och ständigt i en kappsäck är boendet numera jätteviktigt.
– Nu hyr jag ett hus och det känns som att komma till Hilton. Jag behöver den lugn och ro jag får eftersom jag måste vara mer skärpt i huvudet på jobbet.
Hon kommer att fortsätta jobba på Icehotel ett tag men går över till istillverkningen och läser även företagsekonomi på distans vid sidan av jobbet.
– Eftersom jag alltid har varit och är en spontan person så tycker jag att framtiden är svår att planera. Men efter många år på resande fot och ständigt packa upp och ned har jag i Kiruna hittat en plats jag trivs väldigt väldigt bra på, och jag har kommit till en punkt i livet då jag längtar mer efter en fastare vardag än att flänga runt.
Hon säger att resorna har gjort henne till den personen hon är idag.
– Jag tänker i helt andra banor eftersom jag har jobbat i så många länder och med så mycket människor. Jag kan hantera olika kulturer och människor och se deras behov på ett helt annat sätt än om jag bara hade studerat, säger Cecilia Hansson.