Christine Brännvall, 34, har varit förtroendevald för Feministiskt initiativ i Kiruna sedan 2014. Men engagemanget startade långt innan dess.
– Mitt samhällsengagemang har börjat med den enskilda individen, det har jag haft så länge jag minns, ett öga för att se om andra inte har det riktigt bra och att jag ville bidra på något sätt. Det kunde vara andra barn i min klass som jag sa till mamma och pappa att "kan inte han komma och bo hos oss istället för jag tror inte att han har det så bra hemma". Jag hade sådana tankar tidigt och förstod att man hade olika förutsättningar, säger Christine Brännvall.
På högstadiet och gymnasiet vände hon sig ibland till skolsköterskan eller polisen med oro för vänner som använde droger eller började visa tecken på ätstörningar. Det var också någonstans här som det politiska engagemanget vaknade.
– Vuxenvärlden ställde inte upp på det sätt som jag förväntade mig. Genom andra stöttande vuxna, så hade jag ändå en tilltro att samhället ska göra det här. På den vägen är det att jag tidigt började engagera mig för olika rättighetsbaserade projekt.
Christine Brännvall engagerade sig inom Rädda barnen, Kvinnojouren och startade även upp en egen ideell förening.
2013 stormade det kring strippklubben som öppnade i Kiruna. Christine Brännvall blev en stor drivmotor i det massiva motstånd som fanns.
Det slutade med att strippklubben stängde 2014 efter en överenskommelse mellan Kirunabostäder och restaurangägaren. Senare samma år tog Fi tog plats i fullmäktige och RFSL startade en lokalavdelning. Kiruna mot rasism grundades året efter.
– Det hade många effekter i samhället i stort. Startskottet var att folk såg att även här går det att påverka, det behöver inte bara vara ett surr i fikarummet utan det kan faktiskt leda till förändring.
Christine Brännvall har varit engagerad i Fi lokalt sedan 2014, första året i socialnämnden och efter 2018 i fullmäktige, nu som oppositionsparti.
– Vi får gehör för det allra mesta, ofta är responsen att det vi säger är klokt och bra, men den förändring som vi faktiskt vill se uteblir ändå. Det är verkligen en motgång och en frustration.
En stor utmaning som Christine Brännvall ser är att intresset och förståelsen för demokratin är hotad. Hon menar att vi inte har lyckats förankra betydelsen av demokrati tillräckligt mycket för att det ska finnas ett naturligt engagemang hos den yngre generationen.
– Vi influeras mycket av det som pågår i USA. Svensk politik har övergått mer och mer till att bli personbundet. Politiska representanter är som en reklamstolpe där det viktigaste hela tiden är att få sig själv att framstå i god dager, istället för att vara sanningsenlig eller pedagogiskt kring sitt politiska arbete.
– Då hamnar man på en nivå där det blir smutskastning och man beskyller varandra för saker och det smittar av sig på politiken. Jag är verkligen besviken på att se att vi använder precis samma samtalston på fullmäktige i Kiruna. Många representanter är mer intresserade av att förvränga sanningen och ta politiska poänger för saker som de inte ska ha cred för och att sänka förtroendet för de andra. Det tror jag är ett politiskt klimat som inte inbjuder till delaktighet. För vem vill vara där om man riskerar att bli påhoppad eller kränkt eller sänkt som person, vi kan inte jobba så.