Män, män och åter män

Fullmäktige är kommunens högsta beslutande organ. Till skillnad från ledamöterna i nämnder och styrelser är fullmäktigeledamöterna direktvalda av väljarna. För Kirunaväljarnas del är fullmäktige dessutom ett lättillgängligt forum för att ta del av politiken: alla möten är offentliga, välbevakade av media och kan även avlyssnas på den lokala radiostationen. Men trots de många möjligheterna är fullmäktige inte ett fenomen där de folkvalda passar på att visa upp sig - majoriteten är
i stället förvånansvärt tyst. Några av ledamöterna har till och med tagit sig igenom hela mandatperioden utan att säga ett ord i offentligheten.

Gruppledare snackar mest
2006 har tre fullmäktigemöten ägt rum under vilka Kuriren har fört statistik över vilka som faktiskt deltar i fullmäktigedebatten. Resultatet visar att med några få undantag är det enbart partiernas gruppledare, vilka alla är män, och alliansens nämndsordföranden, som överhuvudtaget spatserar upp i talarstolarna.
Att profilera sig själv genom att framträda i fullmäktige är således inget som majoriteten av ledamöterna utnyttjar.
- Vi har pratat mycket om det här inom partigruppen, säger Kenneth Stålnacke (s) som i egenskap av kommunstyrelsens ordförande är den som ohotat hörs mest av alla.
- Jag hoppas att jag inte hämmar de andra. Politiken ska vara en spegelbild av samhället och därför är det bäst om det finns en balans av kompetenser och klokskaper. Jag kan inte företräda unga, gamla eller kvinnor och det är viktigt att vara medveten om det.

Stor grej
Vänsterpartiets Niklas Sirén menar att det är en stor grej för många att våga prata inför fullmäktigeförsamlingen.
- Det är många som lyssnar och det sänds på radio. Men vi måste också respektera att människor bedriver politik på olika sätt. En del är tysta i fullmäktige men är aktiva på till exempel partiernas förmöten, säger Niklas Sirén.
Lars Törnman är gruppledare för kirunapartiet. Han talar gärna i fullmäktige, något han är relativt ensam om inom sitt parti.
- Jag har aldrig reflekterat över att det skulle vara ett problem. På våra gruppmöten kommer vi överens om sakfrågorna och gruppledaren för fram det. Vi uppmuntrar givetvis alla att gå upp och tala, säger Lars Törnman.
Annica Henelund har just genomgått sin första mandatperiod för centerpartiet. Hon tror att vilka som hörs och syns är avgörande för möjligheten att rekrytera nya politiker.

Män, män och män
- Det enda människor ser och hör är män, män och män. Då är det nog lätt att tänka "Vad har jag där att göra?" säger 33-åriga Annica Henelund som under de gångna fyra åren varit den yngsta kvinnan i fullmäktige.
- Det finns kanske en tradition av att varje parti utser en person som för allas talan. Men det saknas förebilder och man får inte känslan av att man platsar.
Hon har även lagt märke till att det finns en skillnad mellan hur män respektive kvinnor agerar i fullmäktige. På de tre möten som Kuriren förde statistik över, stod kvinnorna endast för 15 procent av talarstolsbesöken. Kvinnornas inlägg är dessutom betydligt kortare än männens.
- Generellt verkar kvinnor undervärdera sin egen kompetens och blir väldigt försiktiga. Männen däremot bekräftar varandra hela tiden och passar på att prata om annat när de ändå står i talarstolen.

Män, män och åter män

Det debatteras flitigt i Kirunas fullmäktigeförsamling.Men de flesta är tysta.- Det saknas förebilder, säger Annica Henelund (c).

Det debatteras flitigt i Kirunas fullmäktigeförsamling.
Men de flesta är tysta.
- Det saknas förebilder, säger Annica Henelund (c).