I ett förhör efter det brutala dådet i Kiruna ger de misstänkta pojkarnas mamma sin bild av händelserna som leder till Reza Hoseinis död. Förhöret sker på en annan plats i Sverige efter att ett beslut om skyddat boende utfärdats.
Den 47-årige makens förföljelse har då eskalerat, förklarar kvinnan. Han har under lång tid anklagat henne för otrohet.
Nu, med facit i hand, konstaterar hon förkrossat:
– Jag visste inte att han kunde vara så här elak. I stället för att uppfostra dem på ett bra sätt har han lärt dem att döda folk.
Kvinnans uppgifter och en rad polisanmälningar visar att myndigheterna haft familjeproblematiken på sitt bord. En anmälan den 23 april tydliggör situationen.
Den 15-årige pojken har då promenerat in på polisstationen i Kiruna och gjort en anmälan mot Reza Hoseini. 15-åringen hävdar att han och pappan har blivit förföljd och hotad av honom.
Pojken säger också:
– Han har haft en otrohetsaffär med min mamma.
Håkan Dahlqvist, chef på socialförvaltningen, förklarar att han inte kan kommentera enskilda ärenden. Han säger också att det är individ- och familjeomsorgen som utreder dessa fall.
– Jag bara säkerställer att vi jobbar på rätt sätt och att vi jobbar enligt lagstiftningen.
Men du måste väl ha ställt dig frågan, har det verkligen gått rätt till i det här fallet? Två pojkar är nu misstänkta för att ha mördat tillsammans med sin pappa.
– Absolut. Men av det jag har sett av ärendet så här långt, så bedömer jag att vår individ- och familjeomsorg har gjort vad man kan förvänta sig av dem. Sedan finns det fler myndigheter som är inblandade och deras agerande kan jag varken kommentera eller ha synpunkter på.
Efter dådet inleddes ett intensivt arbete på förvaltningen, förklarar han.
– Vi satsade mycket resurser på att kartlägga vad som hade hänt. Man planerade också för åtgärder.
Nu pratar du väl om efter händelsen. Då är det redan för sent.
– Jo, så är det ju. Men vad man har gjort för insatser innan, har jag inte några djupare kunskaper om. De får jag inte heller uttala mig om.
På frågan om pojkarna i ett tidigare läge hade kunnat omhändertas, säger Dahlqvist:
– Jag kan inte uttala mig i de frågorna. Men rent generellt jobbar vi mestadels med frivillig lagstiftning, socialtjänstlagen. Sedan finns det naturligtvis tvångslagstiftning. Men då ska det finnas sådana skäl.