Drygt en månad har gått sedan LKAB:s vd Jan Moström gick ut med beskedet att malmkroppen under Kirunavaara inte ser ut på ett sånt sätt att en djupare huvudnivå så som vi känner till dem idag är ett alternativ. Ett besked som snabbt tolkades som att malmen är slut, men som vid närmare granskning snarare visar att LKAB suttit lite för bekvämt i båten. I förra veckan gick gruvlobbyisten och professorn i malmgeologi vid LTU Pär Weihed ut i en debatt artikel och kallade LKAB:s beslut att på 80-talet lägga ner prospekteringen för ett "historiskt felbeslut". Hos många har de senaste veckorna väckt ett nytt intresse i gruvans eventuella framtid, men för Jan Moström har det med hans egna ord varit "helt vanliga veckor".
– Förstå mig rätt, men vi har mycket att göra i bolaget och vi jobbade, redan före vi gick ut med prospekteringsresultaten, med vår kontinuerliga verksamhet. Sedan driver vi ett antal stora investeringsprojekt som tar mycket tid och kraft från min sida. Så det är inte så mycket som ändrats.
Det har inte dykt upp nya frågor?
– Egentligen inte, det har varit några följdfrågor, men nej det har inte varit så många reaktioner efteråt.
Den nuvarande stadsomvandlingen, rivningen av nuvarande Kiruna centrum och flytten som påverkar tusentals kirunabor påverkas inte av de nya prospekteringarna. Den fortskrider som planerat. Men hur blir det i framtiden?
Blir det en framtida ny stadsomvandling?
– Det är väl en förhoppning vi har. Jag har. Och det är därför vi investerar i prospektering och fortsätter investera i nya produktionssystem. Fortsätter vi att bryta Kiruna så har jag svårt att se att vi inte kommer att påverka stan. Men i vilken omfattning går inte att säga idag. Det är 5-10 år bort.
Att lägga ner prospekteringen pekas ut som ett "historiskt felbeslut" av Pär Weihed. Var nedläggningen av prospekteringen just det, ett historiskt felbeslut?
– Man kan väl säga så här, jag kan hålla med i den uppfattningen av ett gruvbolag. Om gör liknelsen med ett skogsbolag, slutar man prospektera eller för den delen slutar man återplantera skog, då ser man ett slut på bolaget. Det är prospekteringen som rimligen ska skapa lika mycket mineraltillgångar som de man bryter ut. Görs inte det kommer vi till en tidpunkt då bolaget tar slut. För det är ju så att mineralreserven är den enda reella tillgången ett gruvbolag har.
När Jan Moström klev in som vd 2014 efter att Lars-Eric Aaro fått sparken var redan prospekteringsavdelningen uppstartad – med fokus på området runt Svappavaara. Under Moströms ledning har prospekteringen prioriterats upp och nyligen anställdes Pierre Heromaa som direktör för avdelningen. Strax efter kom prospekteringsresultaten som presenterades i oktober.
Jag förstår någonstans att det är omöjligt att uppskatta, men 30 år av missad prospektering vilka konsekvenser får det?
– Som du säger är det svårt att ha någon uppfattning i det. Det kunde ha varit 30 år av att man inte hittat någonting och 30 år av att ha hittat mycket. Men återigen är prospektering det som säkerställer ett hållbart gruvbolag för utan mineraltillgångar kan inte verksamheten fortsätta.
Pär Weihed presenterar siffran 300-400 miljoner kronor per år i återinvestering av prospektering, hur rimlig är den kostnaden?
– Ja, om man tittar på omfattningen av LKAB:s verksamhet och de volymer vi bryter så är det väl kanske inte helt fel. Kanske är det till och med, med tanke på att vi inte prospekterat på så lång tid, lite i underkant. Prospektering är väldigt dyrt.
Tillståndsprocessen för gruvbrytning uppfattas av sakkunniga och experter inom gruvbrytning för komplicerad och har kallats rättsosäker.
Weihed säger att processen måste bli mer förutsägbar, håller du med?
– Jag håller fullständigt med om det, säger Moström som är ordförande i branschorganisationen Swemin.
– I dag har vi ju inte enligt vår uppfattning en effektiv och rättssäker tillståndsprocess. Egentligen är det ganska enkelt att beskriva problemet: Vi kan inte utifrån när vi startar processerna inte förutsäga utgången eller tidsutsträckningen. Vilket någonstans vore grunden i en rättsstat, för detta är trots allt en rättsprocess med en domstol som ska döma.
Vad är vägen framåt?
– Ja det är nog två delar som är viktiga och den ena biten är att olika delar av lagstiftningen bör ses över, det kanske är tid att ersätta miljöbalken med en hållbarhetsbalk. För den andra biten är ju att syftet är att sätta motstridiga intressen mot varandra och det är ju framförallt markanvändningsfrågorna som är problematiska. Där bör man titta hur de ska hanteras sett till prioritet och bedömning.
Den 12 december håller LKAB styrelsemöte.
Vilka blir huvudfrågorna?
– Det tar vi efter mötet.
Men de är klara?
– Ja vi försöker ha god framförhållning.
Känner du dig förberedd?
– Alltid.