Det var den 25 augusti ifjol som 64-årige Inge Eliasson, körde sin lastbil, med en last på 30 ton och befann sig på 740-metersnivån i kirunagruvan, då något hände. Passagerarna i en bakomvarande bil såg att lastbilen plötsligt började röra sig på ett okontrollerat sätt på sin väg ner genom gruvorten.
– De har berättat att de försökte blinka med helljuset och ropade över radion för att kolla vad som hände. Men de fick ingen kontakt med Inge. Och lastbilen fick högre och högre fart. Vi är övertygade om att han fick en hjärnblödning och därför inte kunde hantera lastbilen, konstaterar Ragnhild Eliasson, åtta månader efter olyckan, som kunde ha kostat henne maken efter 44 års äktenskap.
Utredningarna av olyckan som skett i efterhand, pekar också på att det var något fysiskt som tillstötte hos Inge Eliasson. Det eftersom man inte kunnat hitta några fel på fordonet som han körde.
Efter en vinglig färd i gruvan skulle den skenande lastbilen sedan komma att brutalt krascha rakt in i bergväggen. Inge Eliassons huvud fick ta hela smällen.
– Stora delar av huvudet krossades mot framrutan och Inge klämdes fast i lastbilen, berättar Ragnhild Eliasson.
Räddningsarbetet på plats tog 2½ timme och läkaren som fanns på plats kunde få kontakt med honom via en uppmaning om en handtryckning. Inge Eliasson tryckte tillbaka, och därmed kunde konstateras att han, trots sina skador, kunde kommunicera.
Hemma i Karesuando pågick vardagen för hustrun Ragnhild som fick ett telefonsamtal från sonen under samma förmiddag som kraschen i gruvan skett. Sonen jobbade för samma underentreprenör som Inge Andersson, men hade en ledig vecka, och han hade fått samtalet från jobbet.
– När vår son ringde så fick jag reda på att han varit med om en olycka. Vi åkte till Kiruna sjukhus dit de fört Inge och jag visste inte då hur allvarligt det var med honom. När jag fick se honom så vet jag inte vad jag kände. Det hela var så chockartat. Men han tryckte min hand innan han flögs till Umeå, säger Ragnhild Eliasson.
Med krossat kranium från munnen och uppåt, har Inge Eliasson fått genomgå flera operationer. Upprepade infektioner och komplikationer har uppstått under sjukhusvistelserna. Men parallellt med detta har Inge Eliasson gjort framsteg. Efter åtta månaders vård i Umeå, Gällivare och Sunderby sjukhus, är han idag uppe och gå-tränar kortare perioder. Han sondmatas, är blind och ena ögat har opererats bort. Han har omfattande skallskador, men kan tala. Hjärnskadorna påverkar dock vad han pratar om. Men han kan svara på frågor och uttrycka sig. För Ragnhild Eliasson var det ett stort ögonblick att få höra sin man tala för första gången efter olyckan, flera månader senare.
– Jag längtade efter att få höra hans mörka stämma. En morgon när jag kom in i sjukhussalen till honom, sa jag: Hej Inge. Han svarade och sa: Hej Ragnhild. Då grät jag.
Idag finns paret på korttidsboende vid Movägens äldreboende i Kiruna. Det är i väntan på en bostadsanpassning av huset i Karesuando och att assistenter anställs, för uppdraget att sköta Inge Eliassons behov när paret väl kommer hem.
– Jag hoppas och tror att vi kommer hem inom en månad. Då får livet återgå till något mer normalt. Det blir ju inte helt normalt eftersom livet har tvärvänt för oss när olyckan skedde. Men vi kommer att ta oss igenom det här, säger Ragnhild Eliasson.
Efter många år bakom lastbilsratten hade Inge Eliasson, när olyckan skedde, drygt nio månader kvar till pensioneringen. Hustrun är jämngammal och paret hade börjat närma sig tankarna på sin förestående pensionering. Det var innan olyckan.
– Något sådant här hade vi ju inte väntat oss skulle hända men nu har det hänt och det gäller att göra det bästa av situationen. Vi har varit gifta i 44 år så det har underlättat hela processen. Vi kan varandra och förstår varandra. Nu blir livet ett annat för oss, säger Ragnhild Eliasson.