Vänner, bekanta och många, många andra gjorde allt för att Emanuel Oganesian skulle få stanna i Sverige tillsammans med sin mamma och lillebror. Trots alla ansträngningar gick inte utvisningen att stoppa. I september 2014 tvingades Emanuel lämna Sverige då han utvisades till Armenien. Det gjorde också att dansgruppen Until the endcrew, som blev kända genom tv-programmet Talang, inte bara förlorade en nära vän utan också en betydelsefull medlem.
Anledningen till att Emanuel och hans familj flydde från Armenien var att han vid 18 års ålder skulle tvingas göra militärtjänst, något som var i strid med deras tro.
Kuriren har som enda tidning fått en exklusiv intervju med Emanuel Oganesian.
– Det är jobbigt, för jag har inget pass och inga papper som kan visa vem jag är. Jag kan inte åka någonstans, inte få sjukvård. Ingenting, berättar Emanuel Oganesian.
Livet han lever idag skiljer sig enormt från hur han hade det i Sverige. Nu arbetar han svart för att undgå myndigheternas kontroller. Det är långa och slitsamma dagar – allt för en spottstyver. För att komma någonvart i samhället behövs pass och id, något som han inte har. Och för att få tag i ett pass måste han göra militärtjänstgöringen.
– Det är tufft i militären, det är krig som det inte hörs talas så mycket om. Varje dag är det unga män som dör på gränsen till Azerbajdzjan så de behöver folk, inte pengar.
Det var just med pengar som tanken var att kunna lösa ut Emanuel så att han slapp göra militärtjänsten. 100 000 kronor samlades in av vänner och bekanta i Sverige. Pengarna skickades direkt till Emanuel men eftersom militären behöver människor så är det svårt. De som har lovat att hjälpa honom har inte lyckats och det är en evig väntan för Emanuel.
– Vi får se om det går att göra något när det lugnar ned sig. Det här är jobbigt men det viktigaste är ändå att jag lever.
Han saknar familjen, Kiruna, vännerna och flickvännen mer än något annat. Högsta drömmen är att kunna återvända.
– Så fort jag har tillgång till internet så kollar jag vad som händer i Kiruna och hur det ser ut. Jag saknar Kiruna, säger Emanuel Oganesian.
Edward Nguyen är en av Emanuels bästa vänner och han har varit med och hjälpt hela Emanuels familj med integrationen i Sverige. Nu är han väldigt ledsen över att stå helt maktlös.
– Många gånger har jag funderat på hur och var vi skulle vara om alla var kvar i gruppen, vad vi hade uppnått. Vi hade precis fått medvind med dansen.
– Jag går fortfarande igenom bilder och videor från när vi var aktiva. Det gör väldigt ont för alla var så nära varandra och vi var ett bra gäng. Det känns som att det aldrig kommer bli som förut.