Under måndagen nåddes byborna av beskedet att en man i 45-årsåldern anhållits som skäligen misstänkt för mordet som skedde i byn för snart en vecka sedan. En man i 75-årsåldern satt då dödligt sårad i en bil mitt på byvägen. Stig Eriksson, Kiruna, var på väg för att titta till sitt hus i Lainio och stanna några dagar i byn som han brukar. Han var först på plats vid bilen.
– Jag kommer från Kirunahållet och ser billysen på bilen som står mitt på vägen. Jag kände ju igen bilen. Först tänkte jag att han sitter och pratar i telefonen, så jag blinkade med lysen men det hände ingenting. Jag gick fram till bilen och öppnade framdörren. Så sitter han där blodig i ansiktet och händerna, säger Stig Eriksson.
Den synen som mötte honom har han fortfarande kvar på näthinnan.
– Jag sa: Men herregud, vad har hänt? Men jag såg ju direkt att han inte kan leva mer. Han var vit i ansiktet. Men jag tog pulsen och kände att det fanns ingen puls, säger han.
Han ringde larmcentralen direkt och det började komma folk till platsen.
– Det kom en kvinna dit som var sjukvårdskunnig. Vi tog ut honom på vägen och öppnar skjortan för att sätta fast grejerna till hjärtstartaren, då ser vi såret under bröstet, mot hjärttrakten, ungefär fyra centimeter långt sår. Det fanns några ytliga tre-fyra sår upp mot halsen också. Men det nedre såg man var djupt, säger Stig Eriksson.
– Det är det sista man tänker att någon skulle ha tagit livet av honom. Man tror ju att det är en olyckshändelse så klart.
Han beskriver Lainio som en lugn by men med invånare som under den senaste veckan varit skärrade och upprivna.
– Ja, herregud. Det är jätteskönt att han är tagen. Framför allt för byborna som kan lugna ner sig nu. De har varit oroliga och uppskärrade.
– En liten by där alla känner varandra ut och in. Han som dog var så himla trevlig och hjälpte alla i byn. Han var omtyckt och kunnig på allt, säger Stig Eriksson.
Stig Eriksson beskriver det hela som skrämmande.
– Efteråt fick jag som frossa, som en chock. Jag var första natten i Lainio, tisdag mot onsdag, jag tänkte vara lite längre tid. Åka och pimpla och sådant. Men det gick inte. Jag gick bara fram och tillbaka där och sov inte många minuter. När man öppnade ögonen så såg man han framför sig. Jag har aldrig sett en död människa och det var ruskigt.