Mats Lahti, just nu tjänstledig, menar att dammspridningen från gruvverksamhetens upplag och krossar accelererar i Kiruna. I samma takt minskar gruvföretagets information om dammutsläppen.
Årets miljörapport från gruvföretaget anser han vara den sämsta och torftigaste han läst.
Nu gör han sin röst hörd och ställer krav på åtgärder i stället för långbänksutredningar i likhet med Ala Lombolo-fallet.
Informationsundanhållande
- Naturvårdsverkets initiativ att ge ut en mall för de årliga miljörapporterna, som LKAB följer, tror jag inte avsåg att försämra informationen. Tidigare fanns bra information om mätningar av nedfallande stoft, var de genomförts, bullermätningar, information om vibrationer i byggnader vid sprängningar och sättningar i mark förhållande till villkor. Nu när informationsbehovet är som störst är miljörapporten som sämst, vi får bara veta att damningen ökat, säger Mats Lahti som går så långt att han menar att information medvetet undanhålls allmänheten.
- Hur mycket dammspridningen ökat, vad det är för typ av damm eller fraktionsstorlek, vad har stoftmätningarna resulterat i i Kiruna? Det säger man ingenting om, säger Lahti.
Oroad
- Uppenbarligen har man mer väsentlig information än vad man väljer att redovisa. Det sades nyligen att det inte är hälsovådligt, bara nedsmutsande och att Kirunaborna får vänja sig. På vad bygger man den slutsatsen? säger Mats Lahti som är oroad.
- Med finare damfraktioner följer ökad risk för hälsopåverkan. Därför är information viktig. Våra barns hälsa är väl ändå värd mer uppmärksamhet, säger han och efterfrågar en reaktion från endera gruvföretaget eller Kirunaborna utmynnande i en flyttning av de dammgenererande upplagen och krossarna.