Det var i januari som vi kunde avslöja att en chef vid en kommunal förvaltning i Kiruna hade blivit polisanmäld för urkundsförfalskning av en underställds chefs namnteckning. Det skedde i samband med en beställning av exklusiva matvaror som enligt beställningen skulle gå till en träff vid en kommunal verksamhet. Inledningsvis lät sig chefen för den aktuella förvaltningen intervjuas en gång. Ytterligare en chef svarade på frågor vid några tillfällen. Men snart var det locket på och alla frågor om det som hade skett och de uppföljande avslöjandena om inköp av möbler och kläder hänvisades till kommunchef Peter Niemi. Han lät sig intervjuas i telefon och svarade även på frågor via e-post. Vid ett tillfälle lät han sig intervjuas på plats i stadshuset i Kiruna.
Han var sparsam med detaljer kring vad som hade hänt och hänvisade till den pågående polisutredningen och den externa revision som han hade beslutat om. När revisionsrapporten var klar lades ett pressmeddelande ut på kommunens hemsida, med uttalanden från kommunchefen och från kommunalråd Kristina Zakrisson (S).
Eftersom rapporten väckte nya frågor om var exempelvis andra beställda möbler för stora belopp fanns i dag och vad kommunledningen ansåg om det system för hantering av inköp och fakturor som finns i kommunen, kontaktade vi Peter Niemi många gånger. Vi försökte få kontakt via telefon, sms och e-post, där han till slut svarade. Han meddelade då att Kiruna kommun hädanefter skulle kommunicera via sociala medier, lokala medier och pressmeddelanden. Han uppmanade oss att hålla utkik efter ”kommande presentationer”. Denna mediestrategi gällde för uttalanden om revisionsrapporten. Vilka de lokala medierna är och om de två länstidningarna ingår där eller inte, fick vi inget svar på.
Kristina Zakrisson svarade i telefon, men var kritisk till rubriksättningen på de artiklar som vi först publicerade om revisionsrapporten (se bild). Vi bad om att få en intervju på plats med henne i Kiruna.
– Då blir det nog svårt, du får hålla dig till kommunchefen. Vi har bestämt att vi låter en person berätta, som är mer insatt. Jag har läst rapporten och jag tycker att rubriken och texterna inte överensstämmer med det som står i rapporten. Jag har sagt vad jag tycker om rapporten i pressmeddelandet och sedan är jag inte mer insatt, svarade hon då.
Hon fortsatte:
– Det som jag upplevde som olustigt var att utifrån rubriken och texten skulle man kunna uppfatta det som om det här har skett i väldigt stor omfattning.
Men hur har ni kunnat ha ett system för fakturahantering och inköp som har gjort det möjligt att göra på det här sättet?– Det kan jag inte svara på och det är Peter Niemi som är talesperson för det här.
Okej. Men kan du säga åt honom att han ska prata med mig då? Du är faktiskt den enda som har varit tillgänglig efter att rapporten blev offentlig?– (Skratt).
Att personer på höga poster i kommuner duckar för journalister på det här sättet har jag aldrig varit med om.– Det brukar jag inte göra, men nu kan jag inte prata mer. Barnbarnen väntar och nu måste jag avbryta. Vi hörs. Hejdå.