KIRUNA
I klocktornet som är 27 meter högt finns 23 klockor i klockspelet varav den största väger 1 536 kilo och den minsta 55 och en totalvikt på 8.2 ton. Vi har tidigare skrivit om att varje klocka har en egen dikt skrivna av författaren Björn-Erik Höijer från Malmberget och melodier vilka komponerade av Werner Wolf Glaser, och att en välbevarad hemlighet har varit vilka klockor som har vilka dikter i gjutningen. Något som nu har avslöjats.
I sitt förord till samlingen med dikter skrev Björn-Erik Höijer att han hade gjort ett litet försök till ett eposet för den norra landsändan genom texterna och att "de är med nödvändighet mycket fragmentariska, och det medger jag gärna, mycket tafatta".
– Att några dikter fanns visste vi, men inte vilka det var eller hur de såg ut, så det var roligt att få se. Dikterna syntes också tydligt och klockorna är i bra skick. Kunskapen och beskrivningen om klocktornet och dess delar och konstverk har varit mindre än för stadshuset i sig, så det är kul att detta kan öka nu när man får möjlighet att komma nära, säger kommunantikvarien Clara Nyström.
Dikterna som fanns på klockorna är Bergtagen, Kiruna, Jägaren, Röd, Skolan, Kommunal och Kvartett. I förordet skriver Björn-Erik Höijer att han fick uppdraget att "knåpa ihop dem bara ett par månader innan klockorna skulle gjutas och fick därför lov att sno på en smula".
– Jag avsåg nog att ge en sorts berättelse om gruvstaden och rista en runa över dem som har varit med och skapat den. Och jag tänkte att åtminstone folket häruppe skulle förstå och ha glädje av texterna, i synnerhet då de är utförda på ortens språk. Nu hänger de bokstavligen i luften, och just ingen vet om att de existerar, dessvärre är inte alla ens en gång inristade i klockorna. Det glädjer mig, att de äntligen kommer i tryck, skriver Björn-Erik Höijer i förordet.
BERGTAGEN:Från Luossa skådade jag fjällen
en sommarnatt.
Allting dämpat violet.
Kriii!gråfågeln sjöng vemodigt.
Så tystnade naturen. Solen vände.
Nu hördes bäcken; det prasslade
i löven. Kriii! Kom fågeln igen.
– Sen dess är jag fast.
Bergtagen.
KIRUNA:Lappland. Fjäll och myr.
Här tillblev staden
på gruvans skuldra.
Långt i norr där hjortronblommen yr
och skvattram doftar,
sångsvanen ropar i sin lur,
steg upp storståtlig
mot sidenklädda björkars glesa mur
gruvstaden Kiruna.
Ripstaden. Rikstaden. Storstaden.
JÄGAREN:Vildmark vid knuten.
Gruvarbetarn jagar ripa
– måste prova–
mil efter mil. Pang!
En sup. En pipa. Slut.
Nimrod för en söndag.
Sommarnöje.
RÖD:Blåguls hetsiga
komponent.
Livets-dramats
slalomflagga
kring arbetarborgen
och
frälsningsarmén.
Eld och blod
i vårblåsten.
SKOLAN:Vår barnmorska
sträng men ljus.
Lärde oss stava –
stjärnögon tände
i tysta ödemarkshus.
Lärde oss ordet;
lärde oss stiga,
barfota stiga på grus.
KOMMUNAL:Djurstämd klämtar
i provinsen
Utopias stolta
hemmaspegels,
det handsmidda
lokalmästerverkets,
det utförbaras
trogna skapares
berömmare.
Skam den illa härom tänker.
KVARTETT:GRUVFOGDEN
Ansvarsfylld
domderar jag efter förstånd
SKJUTAREN
Anbringar dynamiten.
Eld i berget.
GRUVARBETAREN
Bryter tyst,
en svordom mellan tänderna.
Sotig men stolt.
SKUTEN
Min klang är äkta. Dong!