Jonatan Torshall Svensson, 30, jobbar som polis i Kiruna. På jobbet har de haft en utmaning som gått ut på att ta sig upp för Loussavaarabackens 156 höjdmeter 60 gånger under en fyramånadersperiod.
Men att ta sig till backen drog ut på tiden för Jonatan Torshall Svenssons del, så han bestämde sig för att ta alla vändorna – på under 20 timmar.
– På lappen stod det att vill man bli historisk så gör man alla 60 vändorna på en och samma gång. Jag såg det som en direkt pik. Jag brukar göra en del tävlingar av längre slag och jag är helt säker på att han som ligger bakom utmaningen hoppades att jag skulle nappa, säger Jonatan Torshall Svensson.
De 60 vändorna är i höjdmeter räknat mer än en klättring upp och ner på Mount Everest, världens högsta berg. Slitet började vid midnatt natten mot onsdagen, med en klar strategi. Fyra vändor upp och ner, kort paus, upprepa. Och att hålla ett jämnt tempo.
Det låter inte bara tungt, utan också fruktansvärt tråkigt. Vad tänkte du på under tiden?
– Det är så viktigt att hålla räkningen så hela tiden föll det in i att jag tänkte att nu är jag är på 17, 18 och så vidare. Det är inte de mest spännande tankarna. Sen är det så klart många andra tankar, som varför gör jag det här? Att jag inte orkar mer, man börjar ifrågasätta sina beslut. Men det blev ju så upphaussat av media under dagen så jag kunde ju inte kliva av.
Strax efter klockan 18.30 på onsdagskvällen var han äntligen klar – efter 18 timmar och 36 minuter på berget. Väl nere firade kollegerna honom med bubblande Pommac och en blombukett.
Hur mår du nu då?
– Just nu är jag lite seg. Jag har precis kommit till jobbet, duschat och bastat. Jag höll på att somna i bastun. Nu ska jag bara ta mig hem också.
Kroppen mår förvånansvärt bra.
– Men jag lär väl ha lite ömma muskler i några dagar. Det var monotont för kroppen och även för psyket.
När han sprang där med 30 vändor kvar ångrade han att han antog utmaningen. Men med strapatserna bakom sig känns det bättre.
– Klart att man är stolt att man genomfört en så jobbig prestation, även om den är superdum. Det här är verkligen inte någonting jag vill uppleva igen. Men om någon vill slå rekordet så kollar jag gärna på i så fall – av skadeglädje, säger Jonatan Torshall Svensson.