– Alla tycker det är bra att det finns en kvinnojour i Kiruna och att arbetet vi gör är viktigt. Men det vi saknar är kvinnornas engagemang. I praktiken är det väldigt svårt att få folk att ställa upp. Samtidigt fortgår ju våldet och förtrycket, säger Karin Nilsson, avgående ordförande i kvinnojouren.
Kiruna kvinnojour är en av landets allra äldsta och är, likt omkring 100 andra kvinnojourer, ansluten till Riksorganisationen för kvinnojourer och tjejjourer i Sverige, Roks. Karin Nilsson berättar att man varit för få aktiva, fyra stycken, under en tid. Samma personer utgör kvinnojourens styrelse. Och när man är så få blir arbetet tungt. Man har helt enkelt inte energi att jobba vidare. Jourlägenheten har man redan sagt upp.
Vid årsmötet för ett par dagar sedan stod det klart att den nuvarande styrelsen ville sluta, men man beslöt ändå att inte lägga ner verksamheten riktigt än. Den 30 mars anordnar man ett nytt möte, med föreläsning och filmvisning, i Folkets hus. Då hoppas man kunna välja en ny styrelse - som får fokusera på att sköta den viktiga jourtelefonen.
Karin Nilsson vill förstås väldigt gärna att nya krafter engagerar sig.
– Ju fler vi blir desto fler kan vi sprida uppdragen på. Då slipper man känna att arbetet blir en stress, säger hon.
Kiruna kvinnojour startades upp under tidigt 1970-tal. Vi frågar Karin Nilsson vad konsekvenserna skulle bli om man tvingas lägga ner.
– De kvinnor som drabbas av mäns våld skulle få svårare att prata om den situation de är i, säger hon.
Enligt henne är just detta, att lyssna på och ge stöd åt kvinnor som ringer, en väldigt viktig del av kvinnojourens verksamhet. Många ringer och frågar om vad som är normalt och inte - det kan vara svårt att se klart på sin egen situation och inse att ett visst beteende faktiskt är att förstå som psykisk misshandel till exempel.
– Ringer man till oss får man vara helt anonym och fråga om vad som helst. Vi varken dömer någon eller tycker någonting. Vi vill kunna visa på vilket sätt man är drabbad och på vilket sätt man kan göra motstånd - och att man inte är ensam, säger hon.
Hon tror inte att kommunens socialtjänst erbjuder stödsamtal i samma utsträckning som kvinnojouren gör. Kvinnojouren behövs, även om socialtjänsten förstås kan hjälpa kvinnor i vissa krissituationer. Att lämna en destruktiv relation kan vara en väldigt lång process och enligt Karin Nilsson känns engagemanget för andra kvinnor allra bäst när det står klart att man lyckats hjälpa någon att gå vidare i livet. Det här ger glädje och styrka, förklarar hon.