Kamraterna räddade Kenth från en säker död

Nere under jord i gruvan i Kiruna finns det en betongstation där entreprenadföretaget KGS tillverkar betong. Kenth Lantto och Benjamin Krutrök, båda anställda på KGS, hade bytt ut slipplåtar i en ballastficka för sand. Sanden behövs för tillverkningen av betongen. Sanden kom nerrasande De hade försäkrat si g om att ingen lastning skulle ske när de var där inne. De var nästan klara och Kenth Lantto skulle bara ta bort lite sand som fanns kvar. När han stod där inne, i full färd med att rensa bort slagget med en bilningsmaskin, skedde det som inte får ske. ? Plötsligt blåste det till och stänkte sand överallt, säger Benjamin Krutrök. Sanden hade suttit fast på kanterna i schaktet ovanför och hade inte synts underifrån när de började arbeta. Flera ton satte igång att rinna ner och begravde Kenth Lantto fullständigt. Sanden svämmade över kanterna på fickan och för Benjamin Krutrök kändes läget hopplöst. ? Jag var säker på att han dog, säger han. Ropade på kamraterna Trots panikkänslor och ett till synes omöjligt uppdrag, var Benjamin Krutrök snabbt framme vid öppningen där Kenth Lantto hade gått ner. Febrilt började han att gräva. Men det kom bara ner mer sand ovanifrån. Samtidigt ropade Krutrök på hjälp, eftersom han visste att några mannar fanns i närheten. De tillspringade kamraterna var snabbt på plats. Inne i fickan låg Kenth Lantto överhöljd med sand. ? Jag har ju gått in i ballastfickan förut utan att något har hänt. Nu kom sanden och jag fick panik. Det var tur att jag stod med ryggen vänd mot den nedrasande sanden. När jag föll framåt bildades det en luftficka vid huvudet, min egen kropp blev som en sköld, säger Kenth Lantto. Utanför kämpades det febrilt för att få ut Kenth Lantto. Någon försökte såga upp fickan med en rondell. Några grävde uppifrån och vissa försökte nå honom från öppningen under fickan. Hela tiden hörde arbetskamraterna honom ropa på hjälp. ? Det var en väldigt skön känsla när jag hörde honom ropa inifrån fickan. Men samtidigt visste jag att det var knappt om tid, säger Benjamin Krutrök. Långa minuter Tiden gick. Hoppet att få ut Kenth Lantto levande minskade efter hand. Det var långa minuter för honom, minuter som kunde ha blivit de sista i livet. ? Efter ett tag trodde jag att det var kört. Utrymmet blev mindre och mindre. Jag försökte att inte stressa och andas lugnt. Samtidigt hann jag tänka en del, på familjen och på att jag kanske inte skulle få se dem mer, säger Kenth Lantto. Benjamin Krutrök hade rådigt nog lagt en plastskiva ovanpå sanden för att förhindra att mer sand, som hela tiden rann ner från schaktet ovanför, skulle hamna direkt på Kenth Lantto. Det ihärdiga grävandet gav till slut resultat. Man lyckades bända upp plastskivan och där fann man en chockad, men i övrigt oskadd Kenth Lantto. Då hade han befunnit sig inne i ballastfickan i 15 till 20 minuter. ? Jag känner lättnad. Det är svårt att beskriva. Det var inte långt ifrån att jag miste livet. ? Jag är tacksam över att de fick ut mig. Hade jag varit ensam där hade det gått illa, säger Kenth Lantto.

Kamraterna räddade Kenth från en säker död

Kenth Lantto i Kiruna är glad att han lever. Han hamnade under en stor mängd sand under ett arbete i gruvan i onsdags. ? Jag var säker på att han dog i samma stund, säger arbetskompisen Benjamin Krutrök.