När Tarfalahallen stod färdig 2015 innebar det att Kiruna Klätterklubb (K3) fick sina största lokaler någonsin. På ett par år har föreningen vuxit kraftigt.
– Just nu har vi runt 260 registrerade medlemmar, men jag skulle tro att vi vid årets slut närmar oss fyrahundra, vi har legat nära det antalet, säger Lena Unneberg.
Lena Unneberg engagerade sig i K3 för tre år sedan efter att hennes barn blivit intresserade – på så sätt är hon ganska typisk många av K3s nytillskott. Hon blev invald i styrelsen och förra året var hon klubbens sekreterare. Från och med 2019 är hon ordförande i K3.
– Jag tog hit ungarna på ett barnklätterpass och tog själv Grönt Kort för att kunna säkra dem. Sen blev jag invald i styrelsen och nu är jag ordförande.
För Lena Unneberg är det viktigt att klubben behåller sin breda bas och det finns planer på att göra väggarna mer nybörjarvänliga.
– Det gäller verkligen att vi får bredden på det, vi ska ha de som vill köra tufft, svårt och hårt, men ändå ha den breda tillväxten i klubben
2015 startade klubben upp sin barnverksamhet som varit vilande.
– Nu har vi runt 30 barn uppdelat på tre grupper med en 15-20 föräldrar som hänger med.
Att klubben gått från krisårens runt 20 medlemmar till att närma sig 400-strecket beror på att det kommit oerhört mycket nybörjare som intresserat sig för klättring.
– I alla möjliga åldersgrupper, vi har ett spann från fem år upp till 60-årsåldern. Och väldigt jämnt könsfördelning, bland barnen och ungdomarna är det 50-50. Efter det är det ett litet överhäng på män.
Klättring är på många sätt en social sport. Bouldering, att klättra utan sele eller rep, görs med en person som står nedanför och ser till att den som befinner sig på väggen har fritt nedanför om hen skulle tappa taget. Vid klättring med rep krävs grönt kort för den som säkrar och K3 ser till att föräldrar tar grönt kort
– Säkerhetssidan gör att du måste vara minst två hela tiden och reglerna är utformade på så vis för att det inte ska hända olyckor. På så vis blir klättring också socialt, du har någon som håller koll när du är uppe på väggen, peppar dig och visar kanske hur de tog leden.
– Jag ser ofta hur ett gäng sitter här, säger Lena Unneberg och pekar på en av bänkarna framför den mjuka mattan nedanför väggen.
– De väntar på sin tur och så byter man av. Är man helt nybörjare kan det vara svårt att komma in om man är av den blygare sorten. Men därför har vi de här prova på-träffarna.
I en tid när föreningar rapporter allt färre medlemmar sticker klättringen ut som en sport som lockar allt fler. Trenden har pågått ett par år och ser ut att hålla i sig. Svenska Klätterförbundet består av 85 klubbar som i sin tur utgörs av dryga 13 000 medlemmar. Antalet faktiska klättrare i Sverige är nog betydligt fler eftersom det finns ett anta kommersiella klätterhallar som lockar utövare.
Vad är grejen med klättring?
– Grejen är kombinationen med fysik, styrka, smidighet och kondition. Samt att huvudet måste vara med. Du måste kunna planera, titta, läsa och lösa väggen. I kombination med ett säkerhetstänk.
– Klättring är både komplext och roligt samtidigt som du kan hålla det på en nivå som åttaåringar kan ha ett stort utbyte av, medan de som hänger på de svåraste problemen vid bouldern har sina utmaningar. Nybörjaren och eliten kan samexistera.
Sen är det en sport som går att hålla på med länge, K3 startade som trettonde klubb i landet 1985 och det finns några rävar som varit med på hela resan. När Lena Unneberg blickar framåt så hoppas hon att K3 ska kunna hålla i sitt medlemsantal och växa ytterligare.
– På horisonten finns att vi ska kunna hålla vår första egna tävling. Men vi vill ta det i vår egen takt.