"Jag ville bara ut därifrån"

Från sitt vardagsrumsfönster har Sixten Snell, 56, en fantastisk utsikt över Kirunavaara. Berget som tog 21-årige Lars Emil Nilssons liv i lördags kväll. -Jag ville bara ut därifrån, säger Sixten Snell som själv hamnade under stenmassorna.

Foto:

KIRUNA2008-02-04 01:45
-Jag hade tippat ett lass och var på väg att backa ut. Plötsligt small det till när berget lossnade. Det lät precis som om ett jättedäck gick sönder. Sedan dammade det till och så hörde jag hur det regnade sten på bilen. Det var obehagligt. Jag ville bara ut därifrån, säger Sixten Snell dagen efter olyckan.När dammet hade lagt sig upptäckte Sixten Snell att hans lastbil fortfarande var igång. Otroligt nog kunde han backa ut ur orten och köra till ett säkert område där han bytte bil. När han satte sig in den andra bilen hörde han att det rasade ännu mer sten inne i orten.-Jag är inte förvånad. Det är bara 2-3 veckor sedan det rasade där sist, säger Sixten Snell och fortsätter:-Det är känt att det är dåligt berg i området. Just där har de förstärkt med betongsprutning, men det betyder också att man döljer det dåliga berget.Ångrade sig snart
Direkt efter olyckan åkte Sixten Snell och hämtade en arbetskamrat för att visa honom vad som hänt. Då visste han ingenting om dramat som utspelade sig i en ort rakt under honom. Sixten Snell kontaktade sedan staben som sa att han skulle åka hem. Det gjorde han också, men han ångrade sig snart.-Jag tänkte, varför åker jag hem egentligen? Basen ringde flera gånger och då hörde jag om den andra olyckan och jag ville ju veta vad som hände så jag åkte tillbaka, säger han.Sixten Snell arbetar på 878-metersnivån och befann sig exakt 28 meter ovanför orten där 21-årige Lars Emil Nilsson avled. Snells lastmaskin har en stålförstärkt hytt. Det hade inte Lars Emil Nilssons bil.-Det kan rasa rätt mycket på mig. Jag sitter skyddad som i ett ägg, men pojken satt i en vanlig plåthytt. Den blir helt platt, säger Sixten Snell.Letade under natten
Sixten Snell och de andra som arbetade under olyckskvällen togs omhand av en krisgrupp, medan tre av arbetskamraterna blev kvar nere i gruvan. Under natten lastade och bärgade de fram Lars Emil Nilssons lastbil.-Han var ju anställd av en entreprenörsfirma så jag kände honom inte, men det är tråkigt att sådant här händer, säger Sixten Snell och fortsätter:-Det rasar ju rätt ofta där nere men att just då, på precis den sekunden befinna sig på just den platsen där det rasar. Det är maximal otur.Till jobbet som vanligt
Sixten Snell har arbetat under jord i snart 30 år. Igår eftermiddag åkte han till jobbet precis som vanligt. Det var hans sista skift före ledigveckan.-Jag vill åka ner och träffa mina arbetskompisar i första hand, sa han och berättade att han inte brukar vara rädd att vistas i områden som har skrotats och förstärkts.-Vi som jobbar där nere blir lite immuna. Men storskaligheten gör jobbet farligare. Det blir sämre berg ju längre ner man kommer och orterna längst ner är för stora.
Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!
Läs mer om