Ledningen för fjällanläggningen vid berget Kebnekaises fot valde efter pandemins utbrott att hålla var femte bädd tom. Platschef Marit Sarri agerade snabbt för att anpassa verksamheten till Folkhälsomyndigetens restriktioner.
– Vi vet att intresset för Kebnekaise och den norra delen av Kungsleden har varit enormt hög under de senaste åren. Vi såg att trycket skulle kunna öka ytterligare och valde därför att vidta åtgärder för att risken för trängsel var annars överhängande.
2016 hade anläggningen 16.500 besökare. Förra årets rekordnotering låg på 22.000 gäster.
I år ser antalet gästnätter ut att stanna runt 20.000.
– Vi misstänkte att vår nya strategi skulle få till konsekvens att antalet tältare skulle öka. Det har det också gjort, berättar Marit Sarri.
Hon tror att den rådande hälsotrenden är en förklaring till ett växande intresse för de svenska fjällen och pekar på att bestiga Sveriges högsta berg anses av många som den ultimata utmaningen.
STF-ledningen uppskattat att cirka 10.000 personer om året försöker att bestiga Kebnekaise.
– Fjällvandring har blivit nästan en folkrörelse. Det märker inte bara vi utan det ser likadant ut längs hela fjällkedjan, förklarar Marit Sarri.
Hon pekar ut en ny målgrupp som valt att placera sin semester i fjällmiljö. I år saknas de utländska samt de rutinerade äldre fjällvandrarna, men i stället söker sig en växande grupp av unga vuxna till fjällstationen.
Enligt STF Kebnekaises platschef Marit Sarri kan de nya besökarna vara dåligt utrustade. Hon beskriver att det blir allt vanligare med gäster som aldrig tidigare satt sin fot i fjällen, vilket kan få allvarliga konsekvenser.
– Tidigare har vi kunnat gå runt anläggningen i slutet av säsongen och plockat ned fyra-fem övergivna tält. I år är vi redan uppe i det tredubbla. Det är en tråkig utveckling. Det handlar om gäster som egentligen skulle ha rest utomlands, men valt att stanna i Sverige och söker efter att göra något häftigt. Situationen unhder en fjällvandring kan bli odräglig om du inte är rätt utrustad. I de övergivna tälten har besökarna lämnat blöta kläder och matrester. Vi vet inte om vi ska skratta eller gråta. Vi har ingen personal som har till uppgift att städa upp området, men vi värnar förstås om den här känsliga naturen. Tyvärr har det här blivit en oacceptabel utveckling, säger Marit Sarri.