Vi träffas i ett rum på Luleå tingsrätt efter att lunchen är avklarad. Förhören med de mordmisstänkta pojkarna har startat och Maria, som egentligen heter något annat, vill berätta om sorgen och saknaden efter maken Reza Hoseini.
På grund av rädslan för repressalier vill hon vara anonym.
Vid ett tillfälle har det som presenterats i rättssalen redan blivit för svårt för Maria. Gråtande rusar hon ut och följer sedan det som utspelar sig i ett medhörningsrum.
– Det var när de visade hur de jagade Reza. Jag orkade inte mer då. Det blev för jobbigt för mig.
Det är lite drygt två år sedan känslor uppstår mellan Maria och Reza Hoseini. Det sker under ett träningspass i boxningslokalen i Kiruna.
De har tidigare blivit bekanta med varandra i skolan, och båda gillar kampsport.
– Vi tränade mycket och det var där vi lärde känna varandra.
Tillsammans börjar de planera för en framtid tillsammans. De har bestämt sig för att leva tillsammans för resten av livet, berättar hon.
Den 20 februari gifter de sig och vill nu ta nästa steg: att skaffa barn.
– Vi hade så många drömmar. Men vi hittade inte någon lägenhet för att kunna bo tillsammans, säger Maria och fortsätter:
– Vi ville vara nära varandra. Och han ville bo kvar i Kiruna, där han hade så många kompisar.
I juni, en månad innan det obeskrivliga dådet, tror paret att de har lyckats.
– Vi var helt säkra på att jag var gravid, och han var så glad över det. Men det var inte på det sättet, säger Maria som får svårt med känslorna när samtalet tas vidare till den där julikvällen på Björkplan i Kiruna.
Med blicken riktad ner i golvet söker hon förgäves ord. Det blir så svårt. Så smärtsamt.
Efter att hon hämtat sig berättar hon med låg stämma om det sista mötet.
– När han skulle åka sa han att han lämnar kvar sitt hjärta hos mig. "Min kropp åker upp till Kiruna, men mitt hjärta finns kvar hos dig", sa han.
Några få dagar innan dådet får hon ett sms av maken, "Jag tänker alltid på dig".
Det fruktansvärda beskedet får hon via telefon.
– Jag trodde att Reza kanske skojade med mig när advokaten ringde. Vi hade diskuterat en sak dagen innan och vi var inte helt överens. Jag kände faktiskt på mig att någonting skulle hända, säger Maria.
– Sedan försökte jag ringa honom. Men ingen svarade.