Eine Johansson föddes i Finland och kom till Sverige och Råneå som krigsbarn. Det kom att påverka hennes yrkesval senare i livet.
– I Finland var det vanligt, speciellt under krigstiden, att kvinnorna gjorde allt det karlarna gjorde, säger Eine Johansson.
När kriget bröt ut började hennes egen mamma arbeta som murarhantlangare och fick lön för första gången. När Eine och hennes syster åkte till Sverige som krigsbarn var det på eget bevåg.
– Mamma visste ingenting om det utan vi hade varit och anmält oss själva att vi ville åka.
Eine Johansson, då Heikkilä, var åtta år när hon åkte till Sverige första gången.
Den tredje gången åkte hon till Råneå för att stanna. Hon ville utbilda sig och i Finland väntade ingenting annat än ett arbete som piga. Efter en realexamen halkade hon in på tanken att kanske bli polis. Eine Johansson fostermor sa till en början nej, men själv tvekade hon aldrig.
– Jag räknade med motstånd, för det mötte polissystrarna i Stockholm, men det avskräckte mig inte, jag hade försökt att mentalt förbereda mig, säger hon.
Eine Johannson startade som polisaspirant i Kiruna i april 1955, innan polisskolan. Hon var den första kvinnliga polisen norr om Indalsälven.
– Kiruna var inge kul, jag var ingen fjällmänniska, att hamna här och inte se något vatten var inte roligt, men det var bara att gilla läget.
Eine Johansson fick ett väldigt bra mottagande av polischefen och kollegorna på kriminalavdelningen i Kiruna.
– Det var ärenden där ungdomar var inblandade och familjevåld och sådant, och så fick jag vara med på sexbrott som inträffade här med erfarna utredare.
Hon tillbringade två månader i Kiruna den gången, men återvände senare för sommarjobb under tiden som aspirant i Luleå.
Som kvinna i ett mansdominerat yrke stötte hon ofta på motgångar. Eine Johansson nämner ganska odramatiskt att hon utsattes för ett våldtäktsförsök av en kollega i början av sin karriär. Hon anmälde det aldrig eftersom det inte fanns några vittnen.
– Jag skulle ha fått sparken, berättar hon.
Eine Johansson upplever fortfarande att kvinnor på höga poster blir ifrågasatta. Hon fick själv strida för ett jobb och överklaga när hennes meriter förringades. Hon har också blivit anklagad för hon inte har varit samarbetsvillig, men bara av chefer, aldrig av kollegor.
Ofta blev hon bemött av hånleenden när hon åkte ut på jobb.
Eine Johansson minns till exempel första gången hon åkte ut på en överskjutning av älgtilldelning.
– När jag kommer till jaktlaget ute i bushen så gick ett flin genom hela laget, vad ska det här bli? Men de flinade inte så länge när jag sa att älgen går i beslag.
Eine Johansson menar att en man aldrig skulle bli bemött så.
Under hennes 43 år som polis upplever hon inte att attityden har förändrats.
– Nej, jag har haft god respekt hos mina kollegor, däremot så har jag mött motstånd hos flera polismästare som jag arbetat under.
Under veckan besökte Eine Johansson Kiruna för att berätta om sin bok Finnkärringen, Finnpolisen - mitt liv.
– Nu är det länge sedan jag har varit hit. Men jag har varit mycket i Kiruna, det var alltid roligt att fara hit när man visste att man fick fara härifrån.