Problemen är kända sedan tidigare men turistföretagen som erbjuder helikopterskidåkning har blivit fler. Dick Johansson menar att det fortfarande är en liten del av den totala turismen i Kirunafjällen. Högsäsongen pågår för fullt och det handlar om mellan 6-8 veckor som det flygs.
– Under säsongen handlar det om 35-40 miljoner i intäkter för oss i det hör området. Det innefattar då också transporter, mat, logi och guide, säger Johansson.
Från rennäringen har man aviserat en stark oro för störningar. Nu har turistföretagen i Kirunafjällen gått samman och skapat ett branschråd.
– Vi känner från turistnäringshåll att vi borde skapa något gemensamt. Det är ju ändå Europas sista vildmark.
Upptakten till satsningen är en extrem vinter. På många ställen har det varit otroliga mängder snö medan det på andra, har varit för lite för att kunna erbjuda helikopterskidåkarna det de betalar för. Påföljden blir att turistföretagen flyger till områden där snön finns och det är säkert att åka.
– Våra gäster som bor här hos oss har ofta gott om pengar. Men är också duktiga skidåkare. Det är ju klart som fasen att ett sådant här år, när vi har en dålig snösituation här runt Abisko, att vi åker ner mot Kebnekaise, Nallo och Sälka. Vi styr det där också efter rennäringen, var renarna finns.
Samtidigt har rennäringen haft en tuff vinter som gjort att en stor del av renarna stannat till fjälls och inte gått till skogslandet. Två intressen som kolliderar på samma områden.
– Från början så skulle vi inte få flyga någonstans enligt samebyarna i området. Vi sa att det inte funkar. Vi sitter med fulla hotell. Då sa vi att om vi inte har något annat att förhålla oss till då förhåller vi oss till lagen, säger Dick Johansson.
Enligt lagen har man till skillnad mot på marken i fjällområdet, i stort sett rätt att flyga var man vill. Undantaget är nationalparker.
Med i stort sett inga regleringar och en lukrativ bransch. Finns det inte risk för att det drar till sig oseriösa?
– Vi som är bergsguider följer det regelverk och den policy som säger hur vi ska agera. Vi har ju en internationell federation förutom det branschråd som vi nu precis startar upp. Alla vi som är med har gått med på det här och kommit överens om de här regleringarna sinsemellan.
Men när är luftrummet över ett område fullt? När blir det för mycket?
–Det är därför vi startar upp branschrådet. Så vi kan sätta oss ner och resonera. Det är ju ändå Europas sista vildmark. Vi vill hushålla med det här och vara rädd om den natur vi har.
Skulle du önska att det fanns en lagstiftning som skärper kraven?
– Jag tycker att branschen ska reglera sig själv snarare än att vi ska ha myndigheter som ska peta i allt. Det är egentligen min filosofi. Det är också det vi nu gör när vi startar branschrådet lokalt. För att det ska kunna skötas och regleras på ett snyggt sätt. Meningen är ju i slutändan att alla ska kunna vara i naturen. Det finns ju plats för alla.
– Det är ett stort område men det gäller att alla tar sitt ansvar. Jag tror att skoterproblematiken är större. Att det är kopplat till en fråga som är betydligt större än så: Vem är det som har access till våra fjäll?