I en renskötarfamilj hjälps alla åt. Det var också därför både Ellen Poggats Sarri och Anna-Kaisa Rikko halkade in på renskötarspåret trots att det traditionellt alltid har varit ett tämligen mansdominerat yrke.
För tjejerna som är relativt nya inom renskötseln blev det däremot ingen bra start på vintern. Renbetet betecknas som katastrofalt och det har gjort att renarna som normalt brukar vara på vinterbete längre österut vill vända och gå upp till fjälls igen.
Vaktar vid järnvägen
På vägen till fjällvidderna måste renarna passera järnvägen och för några veckor sedan inträffade en tragisk olycka då 48 renar blev påkörda strax utanför Kaitum. Därför beslutade man sig för att ha konstant bevakning av järnvägen så att inte fler renar ska behöva sätta livet till. Det var under denna bevakning som Anna-Kaisa Rikko, Susanna Rikko och Ellen Poggats Sarri hittade flera svaga kalvar som med all sannolikhet inte hade överlevt vintern utan deras hjälp.
Tog hem kalvarna
– En dag hittade vi fyra kalvar som var i så dåligt skick att de inte hade överlevt så vi tog med dem hem, säger Anna-Kaisa Rikko.
Allt eftersom har de hittat fler kalvar i dålig kondition som också har fått följa med hem. De har sedan fått hålla till i hallen, badrummet och i ett förråd men det har hänt att de smitit in i köket. Inne i värmen har de blivit ompysslade och fått en speciell näringslösning, renlav och foder.
– Det är lite mysigt att ha dem här, förutom att de kissar och bajsar inne, säger Ellen Poggats Sarri.
Några av kalvarna har inte gått att rädda men de flesta har ändå piggnat till efter lite värme och omvårdnad. När kylan sedan har gett med sig och kalvarna har blivit starkare släpps de ut igen.
– Man får inte glömma att de är ett fritt djur så de får inte bli för tama, säger Anna-Kaisa Rikko.
Tungt att se renarnas lidande
Att på nära håll se hur renarna lider och till och med dör under den tuffa vintern sätter sina spår. Det blir psykiskt påfrestande.
– Man har fått prata med många kompisar som tänker sluta med renskötseln, som inte orkar mer. Men det är viktigt att veta att man inte är ensam, att man kan hjälpa varandra, säger Ellen Poggats Sarri och fortsätter:
– Igår när jag hittade en död kalv så föll polletten ned. Jag var tvungen att sätta mig ned och gråta.
Renskötsel – drömjobbet
Renarna har minst sagt präglat deras liv och även om mycket är dystert under en tuff vinter så finns det ljusglimtar i tillvaron. De trivs med sitt jobb och ser det snarare som en livsstil, ett medvetet val som de har gjort. Och aldrig hade de kunnat tänka sig ett liv utan renen.
– Man måste ha hjärtat med sig för att det ska gå om man jobbar med renen. Man måste leva för renen, säger Anna-Kaisa Rikko.
– Det finns inget bättre än att vara med renarna, det går inte att jämföra med annat, säger Ellen Poggats Sarri.