Och under arbetet med att tömma Hjalmar Lundbohmsgården såg det ut som att disponentvillans piano inte skulle klara av flytten. Men tack vare en tillfällighet kunde det räddas.
Till hösten kommer Hjalmar Lundbohmsgården att flytta till LKAB:s kulturhusområde vid botten av Luossavaara. Strax innan nyår stängde man ner verksamheten i byggnaden och tömningen inför höstens flytt till tog ordentlig fart. Men att pianot räddades var bara en ren tillfällighet.
– Jag skulle gå på ett möte i stadshuset när jag träffade Lennart Lantto som var bekymrad. Han berättade att ”Pianot skulle åka på tippen”, och då visade det sig att han pratade om Hjalmar Lundbohms piano, säger Sten Nylén, från föreningen Tusen Toner.
Samma dag hade nämligen Lennart Lantto meddelat LKAB att man inte lyckats hitta någon som kunde tänka sig ta hand om pianot från Hjalmar Lundbohmsgården, och att man skulle vara tvungen att köra det över 100 år gamla instrumentet till återvinningscentralen.
– Jag tyckte inte att det skulle kastas så jag sa att vi kunde tänka oss att ta det och att de skulle köra det till Tusen Toner istället.
– På den vägen var det att vi räddade pianot. Jag kom i rätt tid och mötte Lennart, annars vet man inte hur det gått, fortsätter Sten Nylén.
I samarbete med Hjalmar Lundbohmsgårdens ekonomiskaförening och LKAB har Kiruna kommun noggrant gått igenom innehållet i villan och det har visat sig att det är Kiruna kommun som äger merparten av inventariet som har funnits i den gamla disponentbostaden.
– Det tog emot att skicka det till soptippen. Men till min stora glädje var Tusen Toner intresserade att ta hand om pianot, säger Lennart Lantto, kultursekreterare Kiruna kommun.
– Tyvärr har vi inte möjlighet att spara allt, som tur var blev det här en vädligt bra lösning, fortsätter han.
Pianot från Hjalmar Lundbohmsgården kördes till Tusen Toners lokaler i den gamla centralgården. Tills vidare har man valt att ställa pianot i föreningens café.
Vad vet ni om själva pianot?
– Vi har gjort lite efterforskningar och det är byggt någon gång i början av 1900-talet i Tyskland. Vi vet inte exakt när pianot kom till Kiruna men tillverkarna gjorde just det här märket under ett antal år i början på århundradet, säger Sten Nylen.
Är pianot i tryggt förvar nu?
– Så länge vi får vara kvar här på centralgården är det säkert. Vi vet ju inte hur det ser ut när det blir dags för oss att flytta. Men vi hoppas att när det är dags så tar vi med oss hela byggnaden i flytten, och då tar vi med oss pianot, säger Sten Nylén.