Det är en förmiddag i maj när tidningen besöker korttidsboendet Fjällgården. Personalen är upptagna på var sitt håll och har bara tid att sitta ner och prata en liten stund en och en.
– Nu har jag tid, säger 21-åriga Frida Uusitalo som har jobbat som vårdbiträde sedan årsskiftet.
Hon berättar att det tidigare kunde vara fyra personal per våning, nu är det bara två. Antalet brukare är dock detsamma, åtta personer per våning.
– Det är jättetråkigt för man vill kunna göra ett bra jobb. Vi vill inte att brukare ska behöva vänta, vi vill kunna städa så att det är rent och fint, men det får man ta när möjlighet finns. Ibland hinner man inte med rasterna.
Inför sommaren råder det krisartad personalbrist, i skrivande stund saknas 300 sommarvikarier.
Frida Uusitalo tror att lönerna behöver höjas för att locka fler till äldreomsorgen.
– Jag har flera kompisar som har varit arbetslösa som jag har frågat varför de inte söker till vården, men de tycker att det är för dålig lön. Vi är en industristad, folk söker sig dit där man får bäst lön.
Kommunenledningen vill minska antalet boendeplatser med nästan 100 platser. Rosengården har stängt, Fjällgården är tillfälligt korttidsboende fram till att huset ska tömmas. Så småningom ska även Solbacken stänga. Inget nytt äldreboende planeras i dagsläget i nya centrum.
Kommunledningen motiverar beslutet med att det finns för många boendeplatser i Kiruna och att äldreomsorgen kostar mer här än i andra jämförbara kommuner.
Frida Uusitalo håller inte med.
– Behovet är jättestort. Det finns de som är hemma och inte klarar sig med bara hemtjänst. Det är jättelånga köer oavsett om det är korttids eller fast boende.
2020 beslutade socialnämnden att spara 28 miljoner kronor och ta bort 40 heltidstjänster.
– På korttidsboende ligger vi på 0,87 personal per brukare, på särskilt boende ligger vi på 0,85. Tidigare hade vi 1,0, konstaterar Eila Hiljanen, enhetschef på Fjällgården.
Besparingarna får nu sina konsekvenser.
– Nu när sommaren kommer så har man inte tagit höjd för det. De som har fått sluta har gått vidare och kanske flyttat eller tagit andra jobb. Det behövs mer folk, de som räddar oss är nysvenskarna, men då är problemet språkförbistringar. Men samtidigt är de ju jätteduktiga på att jobba.
Om lönerna resonerar Eila Hiljanen så här:
– När du kommer in här så har du lite över 20 000. Men jag tycker inte att lönerna är så dåliga, för jag har personal som har över 30 000. Men då har de jobbat i 20-30 år. Om man åker till södra Sverige har de mycket lägre löner. Man tänker nog på LKAB, där kommer man in utan utbildning och får 30 000 i lön. Det är en stor konkurrent, men har vi inte dem så har vi inte Kiruna.
Gunilla Eliasson är undersköterska i bemanningspoolen och har jobbat inom äldreomsorgen i 35 år. Hon är även huvudskyddsombud för facket Kommunal.
– De gamla som är lite piggare, de hinner man aldrig med. Man hinner aldrig gå ut med dem och göra roliga saker. Vi jobbar med stress hela skiftet för man känner att man inte hinner få upp dem ur sängen till lunch.
Gunilla Eliasson vill att den lediga dagen som tagits bort ska återinföras. Hon tycker inte heller ändringen till minutstyrda scheman.
– Folk är pressade, man hinner inte ta rast och det finns inga gångtider. De måste kanske öka personalstyrkan både inom hemstöd och på boenden.
Lönen är en faktor som gör att många drar sig för att söka jobb inom omsorgen tror Gunilla Eliasson.
– Jag pratade med en ung tjej som jobbar på ett boende som sa att hon får ut ungefär 14 000 i månaden och hon har en hyra på 7500. Så hon visste inte om hon kunde jobba kvar, hon har inte råd.
Att boendeplatserna redan bantats ner märks genom att de som inte får plats på boende i Kiruna blir placerade i Vittangi eller Karesuando, sju och 18 mil bort.
– Jag pratade med en anhörig vars pappa flyttades från Kiruna till Karesuando. Dottern var helt förtvivlad, hon ville kunna hälsa på honom varje dag.
I en av lägenheterna på Fjällgården sitter Astrid Holster och samtalar med sin dotter som är på besök. Hon är helt på det klara med vad hon tycker skulle behöva förändras inom äldreomsorgen.
– Mer personal vore bra. Det är personalbrist och de springer ihjäl sig här, inte alla dagar men de flesta, det ser jag ju.