Håkan är tillbaka efter gruvdramat i Chile

Det var den 5 augusti i år som 33 gruvarbetare vid koppar- och guldgruvan San José blev instängda 620 meter under markytan. Ett räddningsarbete inleddes och efter flera misslyckade försök lyckades man den 22 augusti borra ett hål ner till gruvarbetarna.Glädjen och lättnaden var stor när man fick upp en lapp som arbetarna fäst på en av borrarna. Där stod det att alla 33 var vid liv. Man borrade ytterligare två mindre hål och kunde skicka ner mat och dryck, tältsängar, kläder, luft och mediciner till gruvarbetarna. De mest akuta problemen var åtgärdade. Nu återstod frågan hur man skulle få upp männen.Flöt på bra
Det chilenska gruvföretaget visste att svenska Bergteamet hade en borrmaskin i Chile. Man kontaktade företaget och frågade om man kunde få låna utrustningen. Sedan fick Håkan Johansson ett telefonsamtal.- Chefen ringde och frågade om jag ville åka ner och hjälpa till att packa upp utrustningen och vara behjälplig med teknisk expertis, säger han som är blygsam om den egna insatsen.- Jag hade ingenting med borrningen att göra. Jag fanns där om det skulle bli problem, men det flöt på bra.När Håkan Johansson kom till platsen arbetade runt 150 personer med att försöka borra sig ner till gruvarbetarna. Så småningom var styrkan uppe i runt 350 personer och Håkan själv kom att tillhöra Plan A:s lag. Men det var Plan B:s lag som nådde ner allra först. Två månader tidigare än vad man hade räknat med.- Jag visste att de skulle klara sig så fort man fått kontakt med dem. Man kan ju aldrig vara säker, men bara man hittar dem så brukar det lösa sig på något sätt, säger han som beskriver stämningen på platsen som uppsluppen.- Alla ville få upp dem så fort som möjligt, men det blir som ett vanligt jobb. Vi visste varför vi var där, men man orkar inte gå omkring och vara allvarlig hela tiden, säger Håkan Johansson.Plats på pressläktaren
De sista dagarna innan man började plocka upp gruvarbetarna fick räddningsmanskapet lämna platsen. Håkan Johansson hade tur. Genom kontakter lyckades han ändå få en plats på pressläktaren. Därifrån kunde han följa dramatiken när gruvarbetarna en efter en drogs upp i räddningskapseln Fenix.Nådde ytan
Först ut var Florencio Avalos som möttes av sin familj och Chiles president Sebastian Pinera. Klockan hade precis passerat midnatt den 13 oktober när han nådde ytan. 22 timmar senare var samtliga 33 gruvarbetare uppe ovan jord.- 70 dagar är ett långt skift, sade den siste av dem, förmannen Luis Urzua som hyllades som en hjälte och vars ledarskap hjälpte gruvarbetarna att klara sig utan kontakt med omvärlden under de första 17 dagarna.- Det var en enorm lättnad när de kom upp. Jag kände med dem då, säger Håkan Johansson som stannade kvar vid gruvan i ett par veckor för att packa ihop grejerna. Andra hem
Den 2 november kom han hem till Röjdåfors i Värmland efter nära två månader i Chile. I förra veckan kom han tillbaka till sitt andra hem, Kiruna, och jobbet som Bergteamets produktionsledare vid LKAB:s nya huvudnivå. - Nu är dagarna precis som vanligt igen. Men det är inga problem. Jag trivs bra här, säger han som har bott och arbetat i Kiruna i flera omgångar sedan 1970-talet.Tror du att något sådant här skulle kunna hända här?- Nej, det har jag väldigt svårt att tänka mig. Här finns returvägar och luftschakt där man kan ta sig ut. Säkerheten är hög här, men visst kan det hända olyckor. De händer överallt. Det kan man aldrig undvika helt.Hur tror du att gruvarbetarna har påverkats av det som hänt?- Jag kan inte ens föreställa mig hur det är att vara inlåst så där länge. De första 17 dagarna måste sätta sina spår i deras liv. Många av dem säger att de kan åka ner och jobba igen. Sedan finns det andra som aldrig vill gå ner igen. Det är så mycket ståhej kring dem så jag tror inte att de har tagit till sig det som hänt ännu.Du har jobbat över 20 år under jord. Händer det att du är rädd?- Nej, då jobbar man inte i en gruva. Man kan inte vara rädd på jobbet. Men jag har respekt för berget.

Håkan är tillbaka efter gruvdramat i Chile

I två månader var Håkan Johansson i Chile för att rädda de 33 gruvarbetare som satt fast 620 meter under jord efter ett ras. Nu är han tillbaka i Sverige, Kiruna - och en helt annan gruva.