Bengt Almquist var på väg ner till 1365-metersnivån i gruvan med en arbetskollega. De körde en lastbil och när de kom ner till 1170-metersnivån så möttes de av rök från lastbilsbranden längre ner i gruvan. De försökte vända med lastbilen.
– Men på de två sekunder det tar att lägga i backen så försvann infarten, då såg jag inget mer på grund av röken.
Samtidigt så mötte de två andra gruvarbetare i en pickup. De bestämde sig för att hoppa in i pickupen och köra upp med den. Killarna de mötte hade bara jobbat i gruvan i fyra dagar. Bengt Almquist har jobbat i sju år. Lotten att köra föll på honom – han hittar bra nere i gruvan. Men även för honom var det omöjligt att orientera sig i de rökfyllda tunnlarna.
– Vi kraschade två gånger in i väggen. Andra gången var bilen förstörd. Från nivå 1170 till 1078 var vi tvungna att gå. Vi har gått ungefär en kilometer i rök. Vi har ålat. Vi har trillat ner i dikena. Vi följt bergväg för att hitta upp.
När de kom till 1078-metersnivån så bröt de sig in i en fikakur och förberedde sin egen räddningsstation med syreslangar i fall röken skulle läcka in. Och så väntade de på räddningstjänsten. Efter ungefär två timmar kom hjälp till undsättning.
– När vi hörde sirenerna så släppte mycket. Det var en lättnad för alla. Det var full panik för oss där nere för vi låg rätt dåligt till.
– Hade vi inte hittat pickupen hade antingen vi två i lastbilen gått åt och hade inte de fått hjälp av oss hade de gått, de hade bara jobbat fyra dagar i gruvan. Hade vi inte varit fyra personer hade två varit döda. Vi har hjälpt varandra upp, säger han.
Han menar att den situation de hamnade i inte hade gått att undvika och tycker inte att LKAB hade kunnat göra något annorlunda.
– Det är en olycka, så är det. Det finns mycket utrymningsvägar men nu hade vi oturen att vara på fel ställe. Jag hade lite långt till nästa utfart, det var för långt att köra.
Bengt Almquist mår bättre nu och är på väg hem från sjukhuset i Gällivare, dit han blev transporterad efter olyckan, till Kiruna.
– Nu känns det bra, jag har fått rena lungorna på sjukhuset, men det är klart att det sitter kvar i huvudet. Annars är man inte funtad på riktigt. Jag mår bra under omständigheterna, säger han.
På måndag räknar han med att vara tillbaka på jobbet.
– Det kommer självklart komma en flashback när jag passerar sträckan. Men åker jag inte alls ner har jag ju inget jobb. Och jag trivs med att jobba under jord och med det jag gör, säger han.