Avtalsrörelsen 2023 inleds vid årsskiftet och i slutet av mars ska nya löneavtal inom industrin vara färdiga. Gruvfackens krav på 20-procentig löneökning i kommande avtalsrörelse har skapat debatt. August Tapojärvi, Kirunabo och gruvarbetare, tycker att kraven är fullt rimliga.
– Vi gör ett jobb och producerar vinst, men ser inte röken av vinsten i den här avtalsrörelsen. Med den höga inflationen ser vi ökade kostnader men får uppenbarligen ingenting för det, utan får en lönesänkning, säger han.
Han konstaterar att arbetarkollektivet under pandemin inte kunde jobba hemifrån utan var på jobbet varje dag.
– När det nu är dags för en avtalsrörelse så tänker vi att det äntligen ger effekt på lönen. Folk applåderade ju åt vårdpersonalen, men istället kommer det bud på lönesänkning. Tydligen var vi inte värda mer än så. Att arbetsgivaren har den inställningen är inte förvånande, så har det alltid varit. Men skillnaden i den här avtalsrörelsen är att det inte bara är arbetsgivarsidan som har den retoriken, utan nu har vi även fackföreningsrörelsen emot oss. Vi har ingen på vår sida längre som försvarar oss och vår verklighet.
Just kravet på 20 procent i löneökning är det många som reagerat på, vad tänker du om det?
– Det är ju en förhandlingsfråga. Det sista man gör när man går in i en förhandling är ju att göra det LO gör nu, det vill säga att begära lönesänkning. Om jag skulle köpa en bil så går jag inte till bilhandlare och ber om att få betala mer för bilen. Det vore ett korkat ingångsläge. I en förhandling sätter man ett krav och jag tycker kravet är ett fullt rimligt med tanke på de prisökningarna vi ser. Enbart inflationen är på tio procent men så har även bränslet, maten och hyrorna ökat och är inget som kommer gå ner under överskådlig framtid. En avtalsrörelse ger konsekvenser för lång tid framöver, det handlar inte bara om ett år. Dessutom har vi redan gått back på lönen under flera år, på grund av prisökningar och låga krav i tidigare avtalsrörelser.
August Tapojärvi började arbeta som driftoperatör på LKAB för tre år sedan och har en månadslön på 33 000 kronor plus tillägg.
I debatten jämförs även era lönekrav med lönerna i vård, skola och omsorg?
– Det är därför vi ställer kraven. Vi vet att det är olika branscher. Vi ställer inte kraven bara för oss själva eller den egna plånboken utan för hela arbetarklassen som jag är en del av. Vi ska gemensamt ställa kraven för att öka vår ekonomiska frihet tillsammans. Det är det enda sättet vi kan göra det på. Att ställa grupper mot varandra gör att vi i så fall bara slåss om smulorna. Den stora kakan sitter företagen på.
August Tapojärvi saknar viljan hos den fackliga ledningen att prata med sina medlemmar om lönefrågan.
– Jag vet inte om de medvetet försöker dribbla bort oss med svåra termer som inflation och lönespiral. Men vi vet mycket väl att våra löner inte har orsakat inflationen. Grundproblemet är företagens prishöjningar och varför ska vi arbetare betala med vår lön för att de ska fortsätta höja priserna?
Veli-Pekka Säikkälä, avtalssekreterare på IF Metall, vill inte riskera en tillbakagång till 1970-talets devalveringar och är övertygad om att inflationen är tillfällig.
– Alla seriösa bedömare anser att vi i slutet av nästa år kommer vara nere på inflationsmålet. Centralbankerna runt om i världen tar i ordentligt. Då vore det väldigt dumt av oss att göra någonting som gör att vi riskerar att få en långvarig inflation, det gagnar inte våra medlemmar. Vi måste tänka lite mer långsiktigt.