Gammal lag styr renars sommarbete

Svenska samers renbetesrätt på norsk sida har debatterats friskt mellan delegationerna i Sverige och Norge. Jordbruksministern Ann-Christin Nykvist är regeringens ansvarige i samefrågorna. En av frågorna har gällt de svenska samernas renbetesrätt på norsk sida under somrarna. Omfattningen av sommarmarkerna har minskat genom ett antal fördrag under 1900-talet. Den 1 maj kommer emellertid Lappkodicillen åter börja att gälla. ? Det är något som är bra för vår del. Vi får tillgång till de marker som våra förfäder använt, säger Per-Anders Nutti, ordförande i Saarivuoma sameby och boende i Övre Soppero. Lagen fick tillägg Samerna är ett gränslöst folk. Sedan lång tid tillbaka har man följt sina renar från vinterbetesmarkerna i öst till sommarbetesmarkerna i väst. Renarna vill upp mot högfjällen, undan besvärande insekter för att kalva. Öronmärkningen av kalvarna sker under sommaren på höglandet nära Atlanten. När gränsen mellan Danmark?Norge och Sverige drogs i sin helhet 1751 togs det hänsyn till detta. Många renskötare, exempelvis Karesuandosamerna, hade inte tillgång till högfjäll på svensk sida. Gränstraktaten fick då ett tillägg, Lappkodicillen. Främsta syftet var att skydda samernas rätt att fortsätta flytta med renarna som de alltid gjort, även i framtiden. Renskötarnas liv skulle inte förändras trots gränsdragningen. Nu blev det inte så. Ett antal konventioner, den senaste från 1972, har gjort att sommarbeteslanden har minskat i omfång. Bland annat beroende på jordbrukskolonisation och norska samer som kommit norrifrån. Lappkodicillen har trots allt inte slutat att gälla. Eftersom de båda ländernas renbetesdelegationer inte har kunnat komma överens om en ny konvention eller en förlängning av den gamla, kommer kodicillen åter att träda i kraft. ? En förlängning av den nuvarande konventionen ville vi inte ha. Antingen skulle vi ha tillbaka markerna med en ny konvention eller gå tillbaka till Lappkodicillen, säger Per-Anders Nutti. Symboliska summor Lappkodicillen innebär inte bara större sommarmarker, utan även nya skyldigheter för same-byn. En avgift måste betalas till norska myndigheter som hyra för beteslandet. Summan är liten då 1751 års regler gäller. Ett öre per 20:e ren måste samebyn punga ut med. Två öre om man också ämnar att fiska i havet. En ren symbolisk summa. Andra följder är att same-byarna måste utse en lappelänsman och två nämndemän som ska sköta kontakterna med myndigheter och renskötare i Norge. Förhandlingarna om en ny konvention kommer likväl att fortsätta. En överenskommelse kan ta lång tid eller ske inom en snar framtid. ? Norrmännen vill ju ha en konvention, säger Per-Anders Nutti.

Gammal lag styr renars sommarbete

Samebyarna ska i framtiden betala hyra för sommarbeteslandet i Norge.Det blir en av följderna när en drygt 250 år gammal lag träder i kraft den första maj.

Samebyarna ska i framtiden betala hyra för sommarbeteslandet i Norge.
Det blir en av följderna när en drygt 250 år gammal lag träder i kraft den första maj.