Både Anne-Lie Olofsson och hennes man Herman arbetar hemifrån på grund av coronapandemin. Under måndagen lämnade de därför som vanligt 4-åriga dottern Elda på Lokeldarens förskola på morgonen. Men på eftermiddagen fick de sig en rejäl överraskning.
– Min man slutar halv tre och skulle göra sig i ordning för att hämta henne från dagis och då kom hon in genom dörren. Själv. Jag var chockad, hur har du kommit hem? Hon hade gått hem ensam, säger mamma Anne-Lie Olofsson.
Elda har berättat för sina föräldrar hur hon väntade i förskolans hall på fröken när hon blev less och gick hem. En fröken hade hjälpt henne med ytterkläderna och gick sedan på toaletten. Under tiden passade Elda på att öppna ytterdörren och gå ut.
Anne-Lie Olofsson bedömer själv att det tar ungefär 15-20 minuter att gå sträckan mellan förskolan och hemmet tillsammans med sin dotter. Hastigheten på vägen som 4-åringen gick på är 50 kilometer i timmen.
– Hon har tagit sig igenom en fyrvägskorsning också där det inte finns rödljus, så där gäller högerregeln. Den är ganska hårt trafikerad och där har hon tagit sig över själv.
– Det kommer många tankar om vad som hade kunnat hända, att hon inte har blivit överkörd är helt fantastiskt. Men det kan finnas människor som har elaka avsikter som hade kunnat plocka med henne. Samtidigt är det konstigt att hon har gått den här vägen ensam, fyra år, och ingen har reagerat, det är ändå bilar som kör där hela tiden, säger Anne-Lie Olofsson.
Hur kändes det för er som föräldrar när ni insåg att hon gått hem helt själv?
– Alla tankar kom på en gång, hon kunde ha dött. Hon kunde ha blivit överkörd, hon kunde ha varit borta. Sedan undrade jag varför inte personalen hade ringt oss. Varför har ingen meddelat att hon är borta? Jag ringde ganska omgående när hon kom hem.
Under tisdagen fick Elda stanna hemma från förskolan.
– Jag har inget förtroende för dem mer, senast förra veckan pratade jag med en fröken och sa att Elda har en förmåga att springa iväg, att man får passa henne.
– Jag ska inte behöva lämna henne på morgonen och sedan sitta och vara orolig hela dagen för att det ska hända henne någonting när hon är där. Den känslan har jag aldrig haft tidigare. Hon har alltid trivts jättebra med dagiset och det har alltid fungerat jättebra. Det är jättetråkigt att det här skulle hända.