När väderförhållandena förbättrades gav sökningarna snabbt resultat. På lördagsmorgonen gjordes de första vrakfynden och senare under dagen bekräftades det också att man funnit kroppsdelar i haveriområdet.
Det norska Herculesplanet som var på väg från Evenes flygplats i Norge till Kiruna försvann spårlöst under torsdagseftermiddagen. Redan samma kväll påbörjades en massiv sök- och räddningsinsats. Vädret spelade hela tiden en avgörande roll eftersom området tillhör det mest högalpina och otillgängliga i Sverige. Sikten var stundtals noll samtidigt som man brottades mot både glaciärsprickor och en extrem lavinfara.
När sedan vädret klarnade upp under lördagen gjordes de första fynden på och omkring Rabots glaciär som ligger på den västra sidan av Kebnekaise. I och med att man fann haveriplatsen så var det polisen som tog över insatsen.
- Det finns en teori och det är att det har kraschat på västra sidan av bergskammen mellan nord- och sydtoppen, säger polisens informationschef Börje Öhman.
Exploderade
Enligt polisen så är det vanligt att ett flygplan som kolliderar med en bergvägg exploderar och det är därför sannolikt att en lavin utlösts av explosionen. Denna kan sedan ha svept över planet, något som kan ha inneburit att sökandet efter eventuella vrakdelar försvårats.
Senare under lördagen tog polisen hjälp av specialtränade lavinhundar för att söka igenom området där lavinen hade gått.
- Där har vi förutom vrakdelar även hittat kroppsdelar från omkomna människor. De hittades med hjälp av hundar, säger Börje Öhman.
Polisen gjorde bedömningen att alla de fem som fanns ombord på flygplanet sannolikt omkom i kraschen. Därför avslutades alla eftersökningar under lördagskvällen.
- Det finns inga överlevande och jag vill betona att den här bedömningen har vi gjort i samråd med de norska myndigheterna och vi är överens. Man baserar det på dels den tid som har gått, dels hur det ser ut på haveriplatsen och på de fynd som är gjorda, säger Börje Öhman.
DNA-identifiering
Arbetet fortsatte under söndagen då det var Haverikommissionen som tagit över. Polisen jobbade fortfarande med att söka efter omkomna och fastställa deras identitet. De kroppsdelar man hittade skickades först till Kiruna och sedan vidare till Rättsmedicinalverket i Umeå för identifiering. Polisen bekräftade också att man kommer att försöka fastställa identiteten med hjälp av DNA.
- Det är bestämt i samråd med norska myndigheter att vi ska ta jämförelseprov hos de anhöriga i Norge för att kunna identifiera de här kroppsdelarna, säger Börje Öhman.
Långvarig insats
Åtta poliser och åtta militärer jobbade på olycksplatsen under söndagen tillsammans med hundar och personal från haverikommissionen.
- Vi har bränt rätt hårt på manskapet de senaste dygnen. Vi kan inte vänta oss samma uppslutning eftersom det nu är en polisinsats, säger Öhman.
Hur lång tid sökandet kan komma att ta är ännu för tidigt att säga.
- Det måste få gå några dygn innan man får någon uppfattning om det. Fynden är i en lavin så det kan ligga mycket snö både på flygplansdelar och människor.
Man räknar med en ganska långvarig insats och ett av problemen är just lavinfaran.
- Det är någonting som man hela tiden tar i beaktande i det här arbetet, vi har personal med alpin kompetens som gör den bedömningen. Det måste vi ha så att vi inte utsätter personalen för risker.
Då det troligtvis har spritts ut stora mängder flygbränsle över Rabots glaciär så kommer räddningstjänsten under ett senare skede att påbörja en sanering. Arbetet kommer att bli svårt då det är en oländig terräng plus att det råder både lavinfara och fara för att falla ned i glaciärsprickor.
Enligt Mats Nilsson, räddningstjänstens talesman, så hade man redan under lördagen varit i kontakt med experter inom området.
Guidade militären
Erik Sarri är en lokal turistföretagare i Nikkaluokta och med sin goda lokalkännedom guidade han de norska eftersöksgrupperna. Under fredagskvällen var han en av de första som kom i kontakt med delar från det kraschade flygplanet.
- En armégrupp från K 4 hade hittat de här delarna på Storglaciären öster om Kebnekaise och de kom med dem till forskningsstationen i Tarfala där vi bodde. Det var en del som påminde om skumgummi, kanske 15 centimeter långt och det luktade flygfotogen om sakerna, säger Erik Sarri.