Det har gått fem år sedan familjen Hodroj väntade barn för första gången. Nu känner Hussein att han kan prata om vad som hände.
Allt började med att Husseins fru Malak efter bara 22 veckor in i graviditeten kände att något inte stämde.
De åkte till akutmottagningen i Kiruna men det fanns ingen specialiserad gynekolog och enligt Hussein fanns inte ens en ultraljudsapparat.
Naturligt
- Där funderar man varför en akutmottagning har öppet när de inte kan ta hand om ett sådant fall. En graviditet är inget ovanligt, det är det mest naturliga som finns, säger Hussein som fortfarande är både ledsen och upprörd.
Malak skickades akut till Gällivare och när de kom fram ökade bara värkarna som redan pågått ett tag. Det hade gått för långt, förlossningen gick inte att stoppa och en 22 veckor gammal pojke föddes. Han var tyvärr för liten och tragedin var ett faktum.
"Stora brister"
- Det fanns väldigt stora brister, konstaterar Hussein som funderar varför inte värkstoppande mediciner sattes in för att kanske kunna stoppa förlossningen.
Tiden gick och provsvaren visade inga fel. Hussein och Malak funderade på om det kanske bara var oturen som slagit till. Ett tag senare visade det plötsligt sig att Malak var gravid igen - med tvillingar.
Extra försiktig
- Jag blev överraskad när läkaren sade att det var två stycken i magen. Jag både skrattade och grät, det var som att vi hade fått en ersättning för vad som hände första gången.
Extra försiktighetsåtgärder sattes nu in på grund av tidigare missfall. De fick bra kontakt med en läkare i Gällivare men blev tvungen att avbryta kontakten då läkaren skulle resa bort.
Läkaren var orolig för Malak och ordnade med en remiss till Sunderbyn. De var på kontroll men fick till svar att hon klarade sig tills återbesöket veckan därpå.
- Vi åkte hem och väntade på att få åka ned igen och kontrollera så att allting var okej.
En dag innan de skulle på återbesök fick de besked om att tiden var framflyttad en vecka. Än i dag vet de inte varför den flyttades.
"Största misstaget"
- Det var där det första och största misstaget gjordes. Tiden flyttades, trots att man visste att Malak hade fått missfall och att hon nu väntade tvillingar.
De hann inte till återbesöket. Malak kände hur det tryckte på i magen och de åkte i ilfart till akutmottagningen i Kiruna.
- Vi fick tillbaka samma ögonblick som vi hade första gången. Jag glömde nästan att jag levde, så fruktansvärt var det, säger Hussein.
De kom in till mottagningen vid klockan tre på eftermiddagen och en läkare på gynekologmottagningen gjorde en akut undersökning. Han kunde bara konstatera att barnen var på väg ut.
- Såvitt jag minns gav de henne inte någon medicin som skulle stoppa värkarna, bara kortison för lungorna. Där gjorde man ett stort misstag på Kiruna sjukhus.
Dimma i vägen
Vid fyratiden beställdes en ambulanshelikopter för transport till Umeå. Den kunde inte lyfta på grund av dimma. Först efter tio på kvällen kom ett ambulansflygplan och Malak transporterades till Umeå.
- När vi kom till Umeå fick hon direkt dropp för att försöka stoppa värkarna. Det var först då hon fick medicinen - efter åtta timmar.
Det var återigen försent, tvillingpojkarna föddes.
Levde två dygn
Hussein visar fotografier på Ali och Mahdi när de låg bredvid varandra i kuvösen och fick hjälp att andas via respirator.
- Då levde de små krabaterna fortfarande, säger han med sorgsen röst.
Efter två dygn orkade de inte mer och det som skulle ha blivit familjens två lyckobarn blev till ytterligare två förlorade barn.
- Om det hade funnits tillräckliga resurser i Kiruna så hade man kanske kunna göra någonting. De kanske inte hade gått att rädda men de hade haft en större chans.
Tredje gången
Knappt ett år senare blev Malak gravid igen och den här gången gick allt bra. Deras fjärde son Adam föddes.
- Det går inte att beskriva hur det kändes, han var så efterlängtad.
Under graviditeten åkte de till Sunderbyn ett 20-tal gånger för kontroller. Där hade de kontakt med Anna Pohjanen, länschef för kvinnosjukvården.
- Vi vill tacka henne jättemycket för allt stöd vi fick.
Funderar på att flytta
Hussein vill inte beskylla någon enskild person, snarare är det avsaknaden av en förlossningsklinik i Kiruna som han är förbannad över. Han och frun Malak har flera gånger funderat på att lämna Kiruna på grund av det.
- Ska jag leva och bo i Kiruna och känna en trygghet tycker jag att man ska ha ett fullvärdigt sjukhus.