Videon är inte längre tillgänglig
Lars Häger arbetade inom försvarsindustrin men lockades upp till fjällen i norr. Han började som färdledare åt Svenska turistföreningen, STF, men han ville också stanna upp och lära känna en plats på riktigt. Han fick ett tips av sin handledare på STF att besöka Tarfala, för att det skulle vara någonting speciellt och Lars åkte dit för första gången år 2000.
– Tidigare så gick jag bara förbi alla platser, men när jag kom till Tarfala så kände jag bara att här måste jag vara, säger Lars Häger.
Han gick STF:s stugvärdskurs 2001 och sedan 2002 har han varit stugvärd i Tarfala.
I dag är Lars pensionär. Han har ett radhus hemma i Borås där också barnen och barnbarnen bor. När han är hemma på besök så kör han motorcykel och fixar i trädgården, men längtar omgående tillbaka till Tarfala.
– Jag lever väldigt enkelt här och det gör mig lugn och harmonisk. Jag har en massa rum hemma där jag samlat en massa grejer, men jag använder dem aldrig. Jag har 14 kvadratmeter här och det är perfekt. Mer behöver jag inte, säger Lars.
Tarfalastugan är med sina 1.180 meter över havet STF:s högst belägna fjällstuga. Tarfalavagge är omgiven av glaciärer och omtalat för sitt extrema väder. På den här platsen har man bland annat mätt upp Sveriges hårdaste vind – 81 m/s – nästan tre gånger starkare än en orkan (32,7 m/s).
Många gånger når vinden över orkanstyrka, och ibland är det knappt att Lars vågar sig ut överhuvudtaget.
– Det har hänt att jag knutit ett rep vid huset när det är snöstorm för att kunna hitta tillbaka till stugan efter att jag varit på dass, berättar Lars Häger.
Men Tarfala har en annan sida också. Vattnet i den 52 meter djupa Tarfalasjön lyser smaragdgrön i solen, och under den korta sommaren badar gästerna i smältvattensjön som ligger alldeles bredvid stugorna.
– Det kan vara som en playa här utanför. Jag är själv ingen badare, men när jag kommer tillbaka från en dagstur så kan jag också ta ett dopp, säger Lars.
För att vara en bra stugvärd menar han att man måste tycka om att umgås med andra och gilla att ”tjöta”.
– Man måste gilla folk och gilla att umgås och vara lite öppen och bjuda in till samtal.
Dagarna uppe i Tarfala börjar Lars Häger alltid med en kopp kaffe ute vid stuggaveln. Så småningom hör han när gästerna vaknar och går då över och tittar till gäststugan. Han levererar den senaste väderleksrapporten varje morgon och umgås sedan med gästerna. I dag finns det mobiltäckning i Tarfala och Lars Häger har köpt en surfplatta för att kunna betala räkningarna och för att hålla koll på vädret.
Senare under dagen läser han, lyssnar på radio eller tar en tur i området.
– Att gå upp på Tarfalaryggen och hitta ett ställe i lä och bara titta ut över glaciärerna och topparna är väldigt rogivande.
Trots att Boråsaren trivs uppe i Tarfala så saknar han ändå vissa saker hemmifrån.
– Jag längtar efter att umgås med nära och kära. Sen kan jag sakna kolsyrad dricka och färska grönsaker också, säger Lars Häger.
Men han har inga planer på att lämna lugnet i Tarfala.
– Jag trodde att jag skulle känna mig färdig med det här. Men det är nästan tvärt om. Det är skönt när säsongen är färdig och jag är på väg hem för att träffa barn och barnbarn. Men jag behöver inte vara hemma så länge innan jag längtar hit igen.
Tidigare hade STF en gräns på 70 års ålder för en stugvärd. Men den gränsen är borta och Lars ska ansöka om att få fortsätta som stugvärd i Tarfala.
– Så länge jag kan och får ska jag fortsätta återvända hit.