Sju barn av 17 hålls hemma av sina föräldrar i protest för att skolan inte tar tag i de allvarliga problemen i klassen som har pågått sedan ettan. Inom kort ska även en n anmälan skickas in till skolinspektionen.
– Jag satt med i skolan för någon vecka sedan och det är fruktansvärt. Det är slagsmål, mobbning, föremål kastas, elever som springer omkring och ingen som helst studiero. Det behövs resurser men trots att det finns flera barn med diagnoser har skolan inte sett behovet. De har inte ens behöriga lärare, säger Sofia Pounu.
Situationen känns så pass hopplös att de känner att frågan måste komma ut, även om de såg media som ett av de sista alternativen säger Jessica Ulfsdotter.
– Jag har bett om en utredning på min son i flera år utan att det händer något. Han hör till de stökiga killarna i klassen som mobbas och slåss men vi får ingen hjälp. Han har ren ångest på kvällarna för att han måste gå till skolan och vi får prata i timmar.
Informationen från skolan är obefintlig enligt föräldrarna och Jessica Ulfsdotter berättar om en dag då sonen stannade hemma från skolan utan att de vi visste om det.
– Halv två fick vi ett sms om att sonen inte hade varit i skolan under dagen. Vad som helst hade kunnat hända när vi trodde att han var i skolan.
Veronica Pettersson har en dotter med svår diabetes och säger att det har gått för långt nu och att de har haft tillräckligt med tålamod.
– Jag tänker inte offra mitt barn medan det drar ut på tiden. Jag ser ingen annan förklaring än att det har blivit en prestigefråga. Ingen lärare är behörig och rektorn försöker lösa saken med att själv gå ut och undervisa i klassen. Har hon ens den utbildningen som krävs? Och det har ju inte blivit bättre, säger Pettersson.
Föräldrarna och barnen upplever skolan inte tar problemen på allvar. Veronica Pettersson säger att mobbningen har gått så långt att hennes dotter skrev ett brev som lästes upp på ett föräldramöte. "Snälla berätta för era barn vad diabetes är, jag vill inte bli retad på grund av allas okunskap. Man får inte diabets för att man äter godis".
Sofia Pounu berättar att hennes dotter är så rädd under de flesta raster att hon klättrar upp i ett träd.
– Vi är rädda för att det ska eskalera. Det har varit en successiv upptrappning och nu väntar vi bara på att det ska bli ännu värre, avslutar Pounu.