Kommunalrådet Mats Taaveniku (S) blev bekymrad när Jägareförbundets tidning Svensk jakt skrev att renmarkskommittén ska föreslå att samebyarna upplåter jakten och fisket på statens mark. Men det visade sig vara en sanning med modifikation, konstaterar han.
Nu tror han inte att det blir någon större skillnad – ännu.
– Om det blir olägenheter för samebyarna eller om det anges särskilda skäl så har samebyn rätt att avlysa i vissa områden och vad jag förstår fungerar det så redan. Så det blev en storm i ett vattenglas, säger Taaveniku.
Kommittén ska, enligt ordföranden Eric M Runesson, föreslå en lagändring så att samebyar får upplåta jakt och fiske om de har en lagakraftvunnen dom. Avlysningar kan fortsatt beslutas för renflytt eller betesro, men samebyarna ska tåla det som på juridiska kallas ringa olägenheter.
Protesterna är högljudda och de norrbottniska representanterna i kommittén, Emilia Töyrä (S) och Linda Modig (C), är pressade.
– Det som är synd med diskussionen är att den har slagit in enorma kilar mellan befolkningen. Nu kanske det finns möjligheter att tona ner debatten. I normala fall ska en kommitté få jobba färdigt tills man kommer fram till ett förslag som går ut på remiss så att andra får komma med synpunkter. Nu har det bara blivit spekulationer, säger Taaveniku.
2025 kan kommittén ha landat i en kompromisslösning där alla samebyar styr över jakt och fiske med villkoret att de ska upplåta om det inte finns sakliga skäl att avlysa. Men i Talmamålet hävdar staten att samebyn inte har ensamrätt för att de haft konkurrens om marken.
Mats Taaveniku tillhör minoriteten lantalaiset och ser det som viktigt att de andra som levt i området i generationer inte fråntas sina rättigheter.
– Jag är från Jukkasjärvi där man i urminnes tider jagat, fiskat och haft skötesrenar. Det bör man ha med sig i det fortsatta arbetet och titta på hur det sett ut, här finns också en urminnes hävd.
Den lokala S-föreningen vill att staten förvaltar statens mark, men Taaveniku upplever ändå att de är under attack. Bråket, tror han, gör det svårt att påverka politikerna i södra Sverige, oavsett regering.
– Våra förfäder har vuxit upp i samförstånd med alla som bott här och den här konfliktytan har inte funnits tidigare. Nu måste vi hitta en väg framåt, för oavsett vilken lagstiftning vi får måste vi ha en bra relation mellan alla som lever här. Vi sitter i samma båt.
Men i debatten, främst i sociala medier, ser han småaktighet åt bägge håll och ökad polarisering.
– Till sist vet man inte vem som för fram rätt budskap. Då är det lätt att det blir mycket obefogad rädsla. De som inte har tid eller vill sätta sig in i det här lyssnar på det som är enklast att ta till sig och det är klart att det blir att jakten och fisket är hotat i framtiden. Sådana antaganden sprider sig som en löpeld.
Krister Pounu (KD) och Birgitta Isaksson (M) är aktiva i debatten. Isaksson är en av initiativtagarna till #vifinnsocksåhär-kampanjen som hon kallat en "metoorörelse" för de som tycker att rättigheterna ska förvaltas av staten och inte samebymedlemmar. Pounu vill inte heller att samebyarna får ensamrätt till jakt och fiske på bekostnad av alla andra.
– Jag är orolig för att den inriktningen inte inkluderar lokalbefolkningens och andra ursprungfolks rättigheter – och även övriga svenskars så klart. Om man beslutar det som inriktning nu är resultatet om två år åt det hållet, säger han.
Han ser stor skillnad i ordval om renskötseln ska tåla ringa eller avsevärd olägenhet.
Är det rimligt att renskötseln ska tåla avsevärda störningar?
– Det är rimligt utifrån hur utfallet av lagstiftningen varit. Som länsstyrelserna hanterat skrivningen har avsevärt varit för lindrigt, för man har tolkat det alldeles för godtyckligt.
Då borde det inte bli någon större skillnad?
– Eller så blir det ännu värre. En vinter stängde de av i princip hela fjällvärlden och om avsevärd olägenhet var på den nivån, vad blir då ringa olägenhet?
Pounu håller med Taaveniku om att frågan inte borde vara partipolitisk, men han tror inte att det går att samverka med kommunstyret S, V, Fi och Samelistan.
– Jag har inte förtroende för deras konstellation i de här frågorna. De har inställningen att rennäringen inte ska behöva kompromissa och det kan jag inte ställa mig bakom. Jag vill inte utesluta en samverkan i framtiden, i rikspolitiken, men lokalt står vi för långt ifrån varandra.