Vi har fÄtt kontakt med fem legitimerade lÀrare i Kiruna. Tre har sagt upp sig, tvÄ funderar pÄ att sluta.
Efter fyra Är pÄ lÀrarutbildningen fick Tone Larsson Smedkvist, 32, hösten 2021 sitt första jobb som mellanstadielÀrare. Det var pÄ Raketskolan, som nyligen stÀngdes i flera dagar efter att huvudskyddsombudet larmat om kraftig underbemanning och utfÀrdat skyddsstopp.
DĂ„ var Tone Larsson Smedkvist inte kvar.
â Jag jobbade hela det lĂ€sĂ„ret men valde att sluta. LĂ€karen ville egentligen sjukskriva mig för stress redan i början av andra terminen, men jag ville kĂ€mpa pĂ„ till sommarlovet, sĂ€ger hon.
Hon jobbar nu som konsult. Hon sÀger att stressen gjorde henne sjuk, att hon hade höga ambitioner men kÀnde att arbetet blev trÄkigt nÀr det inte gick att göra ett bra jobb. En och en halv timme i veckan ska lÀrarna vara rastvakt, tid gÄr Ät till att lösa konflikter och stök.
â Du springer hela tiden runt och slĂ€cker brĂ€nder. LĂ€rarna fĂ„r stĂ€ndigt jobba reaktivt nĂ€r vi egentligen ska jobba proaktivt för att förebygga att det hĂ€nder saker. Du ringer hem, fyller i hĂ€ndelseblanketter, krĂ€nkningsanmĂ€lningar och tillbud, sĂ€ger Tone Larsson Smedkvist.
Det blev mycket tid i klassrummet för att tÀcka upp för kolleger som var borta, men lite tid för planering. Eftersom hon var nyexaminerad fick hon en mentor, men som hon sÀllan hann trÀffa.
â Jag hade turen att ha en lite mindre klass med strax över 30 elever pĂ„ tvĂ„ lĂ€rare, men det finns inga vikarier sĂ„ Ă€r kollegan sjuk sĂ„ stĂ„r du sjĂ€lv. Du fĂ„r tĂ€cka upp, ta lektioner som inte Ă€r dina pĂ„ din planeringstid. Som nyexaminerad lĂ€rare Ă€r du vĂ€ldigt beroende av att fĂ„ din planeringstid â du gör ju allt för första gĂ„ngen.
Problemen pÄ Raketskolan Àr inte nya, enligt en annan lÀrare som för nÄgra Är sedan sa upp sig i samma veva som fyra andra i arbetslaget. Sista Äret undervisade hon ensam en klass med 40 elever.
â Det var helt ohĂ„llbart och det sĂ„g likadant ut för mina kollegor. Att inte hinna hjĂ€lpa eleverna, planera ordentligt eller dokumentera ger ett enormt stresspĂ„slag, sĂ€ger hon.
I en intervju förra veckan pekade kommunalrÄdet Gunnar Selberg (C) pÄ bostadsbristen som uppstÄtt nÀr LKAB river lÀgenheter som största orsaken till lÀrarbristen. Ett annat vanligt argument Àr att folk skulle vÀlja att lÀmna skolan för att jobba i industrin.
Tone Larsson Smedkvist hÄller inte med.
â Jag har en bostad och har inte bytt jobb för att fĂ„ en högre lön, det handlar inte om det. Jag valde att sluta för att det var helt ohĂ„llbart att jobba, för det var sĂ„ stora arbetsmiljöproblem. UrsĂ€kta mig, men det Ă€r bara skitsnack, sĂ€ger hon.
Tone Larsson Smedkvist bÀr pÄ en besvikelse över att inte ha fÄtt förutsÀttningar att orka. Hon ville lÀra barnen allt hon kan, men som situationen Àr i skolan gÄr det inte.
â KĂ€nslan jag har Ă€r att jag Ă€r fruktansvĂ€rt besviken. För jag vet, trots att jag Ă€r ny, att jag Ă€r en kompetent lĂ€rare och omtyckt av bĂ„de kollegor och elever. Jag har verkligen gjort mitt bĂ€sta, sĂ€ger hon.
Hon har lÀmnat lÀraryrket och sÀger inte att det Àr för alltid. Men som lÀget Àr nu ville hon inte söka sig till nÄgon annan skola i Kiruna heller.
â Jag har valt att inte göra det, för jag orkar inte.
Vad skulle fÄ dig att ÄtervÀnda?
â Det Ă€r en jĂ€ttebra frĂ„ga. BĂ€ttre förutsĂ€ttningar, mer personal. Dels skulle vi behöva fĂ„ fler elevassistenter och att de kommer in snabbare, det Ă€r en lĂ„ng procedur i dagens lĂ€ge. Man behöver se över vad man gör nĂ€r nĂ„gon Ă€r sjuk. Det ska inte vara sĂ„ att en person stĂ„r och tĂ€cker upp för tre andra lĂ€rare som Ă€r borta, det Ă€r helt omöjligt. Det behövs mer folk och mer pengar in i skolans vĂ€rld för att det ska bli ordning pĂ„ det hela. Det behövs en storsatsning pĂ„ arbetsmiljön, för hela lĂ€rarkĂ„ren gĂ„r pĂ„ knĂ€na.
Andra lÀrare funderar pÄ att gÄ samma vÀg. PÄ en kommunal skola pratar vi med tvÄ kvinnor som vi kan kalla Lena och Maria. De berÀttar att flera lÀrare valde att lÀmna skolan eller flytta frÄn kommunen nÀr skolstrukturen gjordes om inför förra lÀsÄret. SjÀlva kÀnner de sig inlÄsta pÄ skolan dÀr de jobbar.
â Jag har rĂ„kat ut för att ha sökt en tjĂ€nst men inte ens blivit kallad pĂ„ intervju. IstĂ€llet har de anstĂ€llt obehöriga, sĂ€ger Maria.
â LĂ€rarna som vill ha dit mer behörig personal blir ganska förbannade över det hĂ€r. De vĂ€ljer att lĂ€mna yrket helt för de vill inte jobba med bara obehöriga lĂ€rare, sĂ„ det blir en dominoeffekt, sĂ€ger Lena.
Vad innebar det nÀr elevassistenterna försvann?
â Man kan se det som att man sparar, men man flyttar bara problemet vidare till socialtjĂ€nsten. För vad hĂ€nder med alla barn som inte klarar skolan? Det blev oroligt i klasserna, elever som behöver stöd fick klara sig utan och lĂ€rarna hinner inte med.
Maria tycker att kommunen mÄste sluta skylla pÄ bostadsbrist.
â De fĂ„r ta hand om lĂ€rarna som finns i kommunen innan vi alla sticker.
Den femte lÀraren vi pratar med Àr under 40 Är och har sagt upp sig frÄn sitt jobb pÄ lÄgstadiet efter nÀstan 15 Är inom skolan. För henne handlar det om att lÀrarna inte fÄr vara bara lÀrare, och att det inte kommer finns vikarier nÀr nÄgon Àr sjuk. Möten och administration tar tid, medan elevassisterna lÀmnat ett tomrum.
â Jag kan sitta dĂ€r och kĂ€nna att det Ă€r möten för mötandets skull. Allt som hĂ€nder i skolan ska dokumenteras och barn med sĂ€rskilda behov, vissa som Ă€r utĂ„tagerande, ska lĂ€raren ta hand om samtidigt som alla andra barn sitter snĂ€llt och vĂ€ntar. Man kĂ€nner sig som en blĂ€ckfisk.
Hon tycker att elevernas respekt för vuxna försvinner mer och mer. Att vÄldet och sprÄket blivit grövre, samtidigt som en del förÀldrar inte ser sitt ansvar att ta itu med det.
â De flesta förĂ€ldrarna Ă€r jĂ€ttefina, gör allt de kan för att hjĂ€lpa till och Ă€r bra att samarbeta med. Men det rĂ€cker att det finns nĂ„gra fĂ„ som liksom aldrig kan tro lĂ€rare som berĂ€ttar om saker som hĂ€nt under dagen. De lĂ€gger ansvaret att uppfostra barnen pĂ„ skolan.
Innan lektionen kan börja fÄr hon lösa konflikter, berÀttar hon, inte sÀllan om saker som hÀnt pÄ fritiden eller pÄ Snapchat. Hon beskriver att undervisningstimmen krymper.
â Jag vill jobba som lĂ€rare men inte med förutsĂ€ttningarna som finns idag. Jag tĂ€nker ta ett uppehĂ„ll och göra annat, sedan hoppas jag att det finns förutsĂ€ttningar att kunna komma tillbaka. Man vill ju inte slĂ€nga bort en lĂ€rarutbildning heller.